Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rak och stolt satt Anna och behärskade sig, så att
ansikte och hals färgades blodröda.
Nu sade hon trotsigt:
— Ja, JaS ska’ säga svärmor, att en ann’ kan också
tröttna, det ä’ just inte roligt att vara af med mannen i
fyra år.
— Så’nt ska’ en veta innan en går och gifter sig.
Går förrästen ingen nöd på’na. Sitter och drar sin
ordentliga träksedel på rederiet hvar enda månad, har’t propert
och präktigt, jaggu— gumman blef mycket ifrig och satte
handen med de utspärrade fingrarne kraftigt på knäet — sitter
hon inte här med sin go’e mat och har kol om vintern och
lugnt och sköter sej gör karlen och ä’ frisk, och bref får
hon hvarann månad, vill jag svära på — nej, min kära Anna
du, en har’t för godt bara, det ä’ felet.
— Kära svärmor, jag har inte klagat, det jag vet, sade
Anna kallt. Hon hade sett ut, som hade hon velat afbryta
men uppgifvit det.
— Ne-nej.
Gumman lugnade sig.
— Det ville inte mera till, en får nu vara nöjd, när
en har’et som allra bäst, jag gör inte det till ros just.
Ho’ skulle haft det som jag, då kapten lefde, jo jag tackar
— gumman knep ihop läpparna och nickade — kan säga
jag såg’en sammanlagdt 3 veckor på tjugutvå år, då
la han opp. Men så skötte man sitt hus och födde upp
två söner, och elfva väfvar hadd’en på bleket hvar vår,
det var alltid kändt det, att Boviks la’ opp elfva väfvar,
och jag köpte jord ,och la’ till ägorna, men då var jag
rädd — gumman nickade — det va’ jag, fast Bovik sa’
ingenting, för det va’ ingen dum affär det, inte.
— Förrästen ska’ jag tala om — gumman Bovik satte
ut hakan och böjde sig fram, medan hon sänkte rösten,
som om hon uttalat en hemlighetsfull sanning — att det
just kan vara lika så godt, när di inte ä’ hemma. Det ä’
lugnet, det. När di kommer hem och lägger opp, så ä’ det ett
ränn ut (o ch in och ingen ordning på mattimmarna och gnatiga
ä’ di åf gikt och sattyg, och förargelse får en för som en har
styrt och ställt om hans hus — jo, jo, min kära Anna du,
det blir inte alltid roligt du, en kommer inte försent till det,
var hon glad så länge han ä’ ute och hon sitter med sin go’e
träksedel och ä’ ensam och har’et präktigt — när en får
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
