Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Benedicta - Benedictsson, Victoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Benedictsson
208
Benedictsson
Victoria Benedictsson.
danska kungahuset, hos vilket
Sverker alltid kunde räkna på hjälp i sin
kamp om den sv. kronan. I slaget
vid Lena 1208, då Sverker själv av
Folkungaätten fördrevs från Sverige,
stannade både svärfadern och dennes
broder på slagfältet. — I äktenskapet
mellan B. och Sverker föddes dottern
Helena, som genom äktenskap med
östgötalagmannen Sune Folkesson av
Folkungaätten -—- romantiskt
besjunget i visorna om "Vreta
kloster-rov" — blev mor till drottning
Katarina, Erik Erikssons gemål. T. D.
Benedictsson, Victoria Maria,
författarinna under pseud. Ernst
Ahlgren, f. 6 mars 1850 i Fru Alstads
skn, Malmöh. län, † natten till 22 juli
1888 i Köpenhamn. Föräldrar:
lantbrukaren Tliure Bruzelius och Helena
Sophia Finérus. — B. hade en svår
uppväxttid. Bitter fiendskap rådde
mellan föräldrarna, och hon måste
ständigt ljuga för att vara dem båda
till lags. B. gick inte i någon skola,
utan modern läste själv med henne.
Fadern uppfostrade henne som en
pojke, lärde henne skjuta och rida. B.
drömde tidigt om att bli målarinna,
men föräldrarna satte sig bestämt emot
hennes önskan att skaffa sig
utbildning. För att komma hemifrån antog
hon ett giftermålsanbud från
postmästaren Christian Benedictsson i Hörby,
fastän denne var tjugoåtta år äldre
och änkling med fem barn. De vigdes
1871. B. hade snarast tänkt sig en
kamratlig samvaro utan erotik, men
mannen hade andra avsikter, och
äktenskapet blev mycket disharmoniskt.
B. drömde emellertid alltjämt om
att göra sig gällande som
konstnär; i stället för att måla började
hon författa. De första försöken
voro ganska otympliga, och det
dröjde åtskilliga år, innan B. lyckades
övervinna inflytandet från den
schablonmässigt idealiserande
litteraturen och nå fram till en självständig
stil. Stor betydelse för B:s
utveckling fick bekantskapen med en
svenskamerikan, som 1877—80 vistades i
Hörby. Han lärde henne se mer
realistiskt på världen och människorna.
År 1S81 angreps B. av en bensjukdom,
som tvingade henne att ligga till sängs
under ett par års tid och för alltid
gjorde henne till krympling.
Sjukdomen medförde emellertid, att B.
odelat kunde sysselsätta sig med
litterära ting. Hon lärde nu känna de
nya, realistiska förf., och särskilt
Ibsen gjorde ett outplånligt intryck på
henne. Hon blev medveten om att
verklighetsskildring var just vad hon
själv innerst syftade till. Känslan av
att ha kontakt med en mäktig
tidsströmning stimulerade henne, och hon
ägnade sig med förnyad iver åt sitt
författarskap. År 1884 debuterade hon
framgångsrikt med novellsamlingen
"Från Skåne". Den allmoge, som där
figurerar, var B. från barndomen väl
förtrogen med, och hon kände en djup
samhörighet med den. Berättelserna
ha också en äkta ton, som ger dem
en rangplats i sv. folklivsskildring.
— Vid denna tid lärde B. känna Axel
Lundegård, en av de mest radikala
bland de unga författarna. De blevo
goda vänner, ocli B. tyckte sig lia
kommit loss ur den småstadsisolering, som
så länge plågat henne. Hennes arbete
började också gå lättare. År 1885 slog
hon definitivt igenom med romanen
"Pengar". Den handlar om ett
misslyckat äktenskap; åldersskillnaden
mellan makarna är alltför stor och
deras intressen oförenliga. Den unga
hustrun gör sig fri för att på egen
hand söka sig till rätta i livet.
Skilsmässoproblemet tillhörde åttiotalets
ivrigast diskuterade frågor, ocli B:s
inlägg uppskattades livligt på
radikalt håll. Hösten 1885 reste B. till
Stockholm, där hon blev bekant med
många av de nya förf. I Hörby
vantrivdes hon mer och mer; hon reste
bort så ofta hon kunde. Vid ett besök
i Köpenhamn hösten 1S86 träffade
hon Georg Brandes. Som kritiker hade
han länge varit ett rättesnöre för
henne, och hon beundrade honom
oerhört; när han nu visade sig livligt
intresserad av henne, blev hon snart
lidelsefullt förälskad. Kärleken till
Brandes var hennes livs stora passion;
att den skulle bli ödesdiger för henne,
var hon fullt på det klara med. För
en erotisk flanör som Brandes kunde
deras förhållande inte bli mer än en
snart passerad episod. — B. hade
emellertid skrivit en ny roman, "Fru
Marianne", som publicerades 1887.
Liksom "Pengar" handlar den om ett
omaka äktenskap, men tendensen är
skenbart en annan. Marianne är en
bortskämd stadsflicka, som i sitt
äktenskap med en bonde känner sig
oförstådd ocli är nära att låta sig
förföras av en sönderreflekterad,
fördrömd poet. Men så upptäcker hon,
att lion är med barn, och därmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
