Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Du Puy, Edouard - Duræus, Samuel - Duréel, ätt, se Durell - Durell, ätt - Durell, Magnus - Du Rietz, ätt - 1. Du Rietz, Grégoire François - 2. Du Rietz, Anders Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Duræus
282
Du Rietz
Grégoire Francois Du Rietz. Målning
(detalj) av D. K. Ehrenstrahl (Gripsholm).
njutningar, glad, kvick och ombytlig,
men därjämte också en mångsidig och
begåvad musiker, violinist, sångare,
dirigent och tonsättare. Hans
violinspel var rent och briljant. Rösten,
som var en hög baryton, var så
omfångsrik, att han även kunde sjunga
tenor- och baspartier; den var också
mycket klangfull samt sällsynt mjuk
och böjlig. Han briljerade i en mängd
av den dåtida franska opéra-comiquens
partier men främst som Don Juan
i Mozarts opera, där han spelade
"sig själv", utvecklande en överdådig
och spirituell men kylig tjuskraft.
Hans verksamhet som kapellmästare
och konstnärlig ledare medförde en
glansperiod för K. teatern, ehuru den
franska smak, som D. omhuldade,
icke rönte odelat bifall; hans
banbrytande insats för Mozart, vars "Don
Juan" han introducerade i Stockholm
1813 liksom förut i Köpenhamn 1807,
visade dock, att han icke var ensidig i
sin smak. Hovkapellet ansågs under
hans ledning vara det till rangen
tredje i Europa. Hans insats som
tonsättare omfattar nästan alla arter av
musik; mest uppskattade blevo hans
sångspel, främst "Ungdom och
dårskap", samt hans sällskapsvisor, ss.
manskvartetten "Douce harmonie"
och trion "Agander, Pagander och
Winberg" m. fi., vilkas spirituella och
graciösa ingivelse länge hållit dem
levande. — Gift 1803 med Anna
Louise (Lise) Frederikke Muller. —
Litt.: F. Eibe i Dansk Musiktidsskr.
1936. G. T.
Duræus, Samuel, fysiker och
matematiker, f. 20 maj 1718 i
Linköping, † 8 juli 1789 i Uppsala.
Föräldrar: läraren Erie D. och Elisabet
Aschébom. ■— D. inskrevs vid Uppsala
univ. 1736 och blev fil. mag. 1746,
adjunkt i filosofiska fakulteten 1749
och prof. i fysik 1757 där. Han avske-
dades 1787 enligt påstående på grund
av dryckenskap. — D. ansågs vara
en skicklig experimentalfysiker, som
i yngre år utförde undersökningar av
blandat fysikaliskt och matematiskt
innehåll. Han författade en lärobok,
"Utkast til Föreläsningar öfver
Naturkunnigheten" (1759); den
begagnades länge vid univ. Han var led. av
Vet. akad. 1752—83. — Gift 1) med
Charlotta Amalia von Spången; 2)
1775 med Christina Regina Arrhenius
i hennes andra gifte. B. S.
Duréel, ätt, se Dureli.
Durell, ätt, vars äldste kände
stamfar Måns Jönsson († 1603) var
en ansedd köpman i Jönköping och
slutligen borgmästare därstädes. Hans
son Nils Månsson (f. 1586, † 1639),
kallad "den store", var dir. för
Söder-ländska kompaniet och slutligen
handelsborgmästare i Norrköping.
Dennes äldste son, landshövdingen i
Kris-tianst. län och Blekinge Magnus
Durelius adlades 1648 med namnet
D. (se nedan) och slöt själv sin adliga
ätt. Hans bröder Peter, Johan och
Nils adlades 1654 med namnet
Duréel. Med den sistnämnde brodern,
överstelöjtnanten vid M. G. De la
Gardies livreg., kommendanten på
Bohus Nils Duréel († 1694), utdog
ätten Duréel på svärdssidan.
Durell, Magnus, före adlandet
Nilsson Durelius, ämbetsman, f. 3
maj 1617 i Norrköping, † 26 sept.
1677 i Jönköping. Föräldrar:
handelsborgmästaren Nils Månsson och
Elisabet Härd af Segerstad. —
Student i Uppsala 1632 företog D. flera
utrikes resor och blev efter
hemkomsten lärare för Axel Oxenstiernas son
Erik. År 1646 anställdes han som
diplomatisk agent i Helsingör och följ.
år som resident i Danmark, en
ansvarsfull post, som fordrade både
skicklighet och takt. D. löste
emellertid sina uppgifter på ett utmärkt
sätt, och hans rapporter ha betraktats
som mönstergilla. Han adlades 1648.
Kort före krigsutbrottet lämnade D.
Danmark (1657), och efter
Roskilde-freden togos hans krafter i anspråk på
ett nytt, viktigt arbetsfält: de
skånska landskapens införlivande med
Sverige. Han blev 1666 v. president
i Göta hovrätt och kurator för univ.
i Lund samt utnämndes 1669 till
landshövding i Kristianst. län och
Blekinge. — Gift 1647 med Brigitta
von Krakau. — Litt.: J. L. Carlbom,
"M. D:s negotiation i Köpenhamn
1655—57" (1901); K. Fabricius,
"Skaanes Övergång fra Danmark til
Sverige" (1906). H. N.
Du Rietz [dy’rjë], ätt, enligt
traditionen härstammande från riddaren i
Artois, Guillaume D., som levde i
slutet av 1100-talet. En ättling till ho-
nom i fjortonde led (likaledes enligt
traditionen), läkaren Grégoire
Francois D. (D. 1), inkallades till Sverige
1644 som drottning Kristinas
livmedikus och naturaliserades 1651 som sv.
adelsman. Dennes sonsons son,
generallöjtnanten Anders Rudolf D. (D.
2), upphöjdes i friherrligt stånd 1778.
Den friherrliga ätten utdog med D.
2:s son, löjtnanten Carl Magnus D.
(f. 1776, † 1797). Alla nu levande
släktmedl. härstamma från en yngre
son till D. 1, hovjunkaren Carl D. (f.
1657, † 170S), vars sonsöner, bröderna
kornetten Carl D. (f. 1723, † 1801)
och majoren Carl Ludvig D. (f. 1753,
† 1841), blevo stamfäder för ättens
tvenne huvudgrenar. Till den äldre av
dessa höra kornetten Carl D:s söner,
a) kaptenen Polykarpus D. (f. 1769,
† 1824), farfars far till ättens nuv.
huvudman, överstelöjtnanten i
Liv-grenadjärreg., militärattachén
Con-stans Edvard D. (f. 1890), och b)
löjtnanten vid flottan Johan Fredrik D.
(f. 1778, † 1856), farfars far till
botanisten Einar D. (D. 3).
1. Du Rietz, Grégoire
Francois, läkare, f. 1607 i Ärras i
Flandern, † 5 mars 1682 i Stockholm. —
D. studerade medicin och vann
drs-graden i Orange i Spanien samt
var någon tid livmedikus hos Ludvig
XIII av Frankrike. Till Sverige
inkallades han 1644; han blev där
drottning Kristinas livmedikus och
avlönades med räntorna från ett
kloster i Bremen. Under sina första år
i Sverige undervisade han studiosi
i medicin i Stockholm, och i Uppsala
tycks man ha fruktat, att den
medicinska undervisningen därstädes helt
skulle avtyna; vare sig det
berodde på att D. blev misstänkliggjord
eller på att lian helt enkelt tröttnade,
slog hans skola dock snart igen. År
1651 fick han sv. adelskap och 1655
titeln arkiater. Med tre kolleger
bildade han 1663 Collegium Medicum,
urspr, ett läkaresällskap men
sedermera upphovet till nuv.
Medicinal-styr. — D. skildras som en lärd och
intelligent man, ovanligt kunnig i
grekiska och personligen mycket aktad
men "något fallen för skryt och
högdragen"; han "tog aldrig av sig
hatten för de store herrarne". På sv.
apotek bevarades hans namn länge i
ett efter honom uppkallat elixir. -—
Gift 1) med Estré Radoul; 2) 1648
med Helena Radou. -— Litt.: O. T.
Hult, "Frankrike i sv. medicin under
16- och 1700-talen" (Lychnos 1940).
P. H. T.
2. Du Rietz, A n d e r s R u d o lf,
friherre, militär, politiker, f. 16 febr.
1720 i Moskva, † 21 okt. 1792 på
Hedensberg i Tillberga skn, Västmanl.
län. Föräldrar: överstelöjtnanten Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
