Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. König, Henrik - 4. König, Carl Henrik - 5. König, Claes - Königsmarck, von, ätt - 1. Königsmarck, Hans Christoffer von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
König
392
von Königsmarck
gick, att i visst angivet fall de tre
bolagsmännen förstått att grovt
profitera för egen del av sin clearing på
kronans bekostnad, utdömdes av
samtliga en återbäring av ungefär halva
den likviderade summan. Som
belöning för avslöjandet befriades K. från
den på honom fallande tredjedelen av
restitutionen. — Gift 1) 1743 med
Elsa Beata Nissen, † 1744; 2) 1760
med Petronella, Amalia Vilhelmina
Hedtling. Cgn.
4. König, Carl Henrik,
arkitekt, f. 3 eller 5 april 1726 på
Lock-staholm i Husby-Långhundra skn,
Stockholms län, † 1 maj 1804 i
Stockholm. Son till K. 1. — K. blev 1745
konduktör under stadsarkitekten i
Stockholm Johan Eberhard Carlberg
ocli 1773 dennes efterträdare som
stadsarkitekt, vilken befattning han
innehade till 1803. År 1791 blev han
k. arkitekt och s. å. led. av
Konst-akad. — K. tillhörde den med
stadsarkitekten Carlberg begynnande rad
framstående arkitekter, vilka gåvo
1700-talets stockholmska arkitektur
en ovanligt helgjuten prägel. Av
Carlberg mottog K. starka intryck;
som lärofäder räknade han även Pehr
Elvius d. y., Christopher Polhem och
Göran Adelcrantz. K. utbildade sig
även utomlands, framför allt i Paris
hos arkitekten J. F. Blondel. Ehuru
efter Carlbergs död ställd i ledningen
för de av staden administrerade
byggnadsarbetena i Stockholm liar han
dock inför eftervärlden kommit att
stå i skuggan för den samtida v.
stadsarkitekten Erie Palmstedt, som
dock torde ha tagit starka intryck
av K., bl. a. i fråga om Börshusets
arkitektur. —- Sin viktigaste insats
gjorde K. som förf. År 1752 utgav han
en stor volym med titeln "Inledning
till mechaniken ocli
byggningskons-ten". I handskrift föreligga vidare
en s. å. utarbetad byggnadslära i bild,
bestående av en serie ritningar till
fasader, planer och inredningar, samt
ett arkitekturteoretiskt arbete
benämnt "Grunderna til
Bygningskons-ten". K. visar sig i detta inspirerad
av en riktning inom den franska
arkitekturen, som reagerade mot den
utvecklade rokokon och i stället
uppställde franskt klassicistiska ideal. —
Gift 1) 1756 med Eva Catharina
Björling, † 1760; 2) 1762 med Fredrika
Lovisa Tillæus. C.-F. C.
5. König, Claes Henrik Magnus,
arméofficer, ryttare, f. 15 jan. 1885
i Stockholm. Föräldrar:
kammarherren Erie Johan K. och grevinnan
Carolina Louise Ulrika Wrangel.
Brorsons sonsons son till K. 3. — K.
blev underlöjtnant vid Livgardet till
häst 1906, utnämndes till ryttmästare
1921 och gick 1927 på övergångsstat.
Claes König.
Han ingick i reserven 1935. S. å. blev
K. hovstallmästare. Han var lärare
vid ridskolan på Strömsholm
1917—-18, sekr. i Sv. ridsportens eentralförb.
1932—37 samt är ordf. i förb:s
arbetsutskott sedan 1925. — K. var en av
Sveriges framgångsrikaste
tävlingsryttare, särskilt i dressyrridning,
hoppning och fälttävlan; han erhöll
guldmedalj som deltagare i Sveriges
segrande lag i hoppning vid Olympiska
spelen i Antwerpen 1920 och
silvermedalj som deltagare i det sv. laget i
fälttävlan vid Olympiska spelen i Paris
1924. Han liar även med framgång
deltagit i kapplöpningar. K. var
färdledare för den sv. ryttartruppen vid
Olympiska spelen i Berlin 1936. —
Gift 1910 med grevinnan Ebba
Christina Wachtmeister. F. M.
Königsmarck, von, gammal tysk
ätt. Namnet härrör från byn
Königsmarck nära Osterburg i Altmark.
Från konung Albrekts tid funnos
under medeltiden flera medl. av denna
ätt i Sverige. Ya K. var fogde pä
Stockholms slott 1376. Hans hustru
var Helga Anundsdotter, änka efter
konung Valdemars sonson, riddaren
Valdemar Eriksson. Herbrikt K.,
riksråd under konung Albrekts tid ocli
fogde i Stockholm, hade två söner,
Henning och Eggard, av vilka den
förstnämnde blev riddare och deltog
i underhandlingarna med Tyska orden
om Gotland 1407—08. Efter konung
Eriks tronbestigning 1412 spelade han
en stor roll som dennes förtrogne
rådgivare, särskilt på det finansiella
området, År 1415 representerade han
konung Erik vid Ivonstanzkonciliet,
varvid han även åt denne lånade pengar
av judar i Köln. Kort därpå avled
han. Hans son Bengt K. († efter 1431)
var liövitsman på Kalmar sedan
början av konung Eriks egen regering.
Han var den siste manlige bäraren av
namnet K. i Sverige under medeltiden.
Genom ingifte i släkterna Bonde och
Gädda hade Bengt K. fått intima
förbindelser med det sv. frälset, och hans
döttrar blevo gifta med riksråden
Johan Gädda och Gregers Bengtsson
(oäkta folkungaätt). Hans syster Ida,
änka efter konung Eriks gunstling,
herr Bengt Pogwisch, hade på
1430-talet en viss betydelse såsom
innehavare av Kastelholms slottslän efter sin
man. En annan gren av samma tyska
ätt inkom till Sverige på 1600-talet
med fältmarskalken Hans Christoffer
von K. (K. 1), som 1651 blev sv. greve.
Hans söner voro rikstygmästaren
greve Conrad (Curt) Christoffer von K.
(K. 2) oeh fältherren greve Otto
Wilhelm von K. (K. 3). Barn till K. 2
voro äventyrarna greve Karl Johan
von K. (f. 1659, † 1686) och greve
Philip Christoffer von K. (K. 5), med
vilken ätten utgick, samt grevinnan
Aurora von K. (K. 4). H. G—m.
1. Königsmarck, Hans
Christoffer von, greve, härförare, f. 25
febr. 1600 på godset Kötzlin i
Prig-nitz, † 20 fehr. 1663 i Stockholm.
Föräldrar: kejserlige ryttmästaren
Conrad von K. och Beata Elisabet von
Blumenthal. — K. började sin bana
som page hos hertig Fredrik Ulrik av
Braunschweig-Lüneburg ocli gick 1620
i kejserlig tjänst, där han under
kriget i Italien avancerade till
ryttmästare. På grund av sin religiösa
övertygelse tog K. 1629 avsked och trädde
följ. år i sv. tjänst, där ban blev major
vid Baudissins nedersachsiska
dra-gonreg. År 1634 utnämndes han till
överstelöjtnant vid Sperreuters
kaval-lerireg., och han efterträdde denne två
år senare som överste. K., som tidigt
gjorde sig känd för rådighet och
snabbhet, kom högt i gunst hos Banér och
erhöll 1639 självständigt befäl över en
kår i n.-v. Tyskland. Följ. år anslöt
ban sig till Banérs här i Sachsen,
utnämndes till generalmajor av
kavalleriet och ledde förtrupperna under
tåget mot Böhmen. K. deltog i slaget vid
Wolfenbüttel och hindrade efter
Banérs död upplösningen av armén, tills
den nye överbefälhavaren Lennart
Torstenson hann anlända. K. blev en av
dennes skickligaste medhjälpare. År
1642 tillhörde han sv. armén på
fälttåget mot Schlesien, nedkämpade det
kejserliga kavalleriet vid Schweidnitz
och ledde vänstra flygeln i det andra
slaget vid Breitenfeld. K. tog följ. år
ånyo befäl över en självständigt
opererande kår ocli gjorde sig känd för
sina snabba strövtåg i olika delar av
Tyskland. Han understödde
Torstenson på dennes fälttåg mot Danmark
genom störande anfall på den
söderifrån framryckande kejserliga armén
under Gallas och medverkade senare
i förintandet av denna armé. Utnämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
