Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rung, Johan Daniel - Runius, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Runius
410
Runius
lian 1783 avlade ex. för filosofiska
fakulteten. Han fick s. å. medfölja på
Gustav III:s resa till Italien och fick
1784 med kirurgiskt resestipendium
studera i Paris och London.
Återkommen till Stockholm 1786 blev lian följ.
år livkirurg samt 1788 led. av
Kirurgiska societeten och med dispens med.
dr i Uppsala. Han åtföljde konungen
under finska kriget, blev 1790 förste
livmedikus och 1791 reg.-läkare vid
Svea garde samt vårdade 1792 den
Johan Daniel Rung. Gouaehe av J. A. Gillberg
1802.
dödsskjutne Gustav III. S. å. blev lian
Gustav IV Adolfs förste livmedikus
och assessor i Collegium medicum
samt var 1795—1804 v. preses där;
1803 fråntogs lian av den
misstänksamme konungen — som trott sig
förgiftad vid ett tillfälle, då R. ordinerat
honom ett kräkmedel — posten som
tjänstgörande livmedikus och erhöll
i stället vården av hans barn samt
fick 1804 en livstidspension. R. bidrog
verksamt till biläggandet av den
sekelgamla striden mellan
(invärtes-)läkare och kirurger, vilka 1797 ställdes
under gemensam styrelse av
Collegium medicum. — Ogift. P. H. T.
Runius, Johan, skald, f. 1 juni
1679 i Larvs skn, Skarab. län, † 1
juni 1713 i Stockholm. Föräldrar;
kyrkoherden Arvidus R. och Annika
Levander. — Efter att från fyra års
ålder ha gått i Skara skola genomgick
K. gymnasiet i Göteborg. År 1699
klagade lian hos K. M:t över att han ej
tilldelats stipendium och angrep
stipendienämnden. Detta i tidens ögon
förmätna tilltag åsamkade honom
skarpt klander både från högsta ort
och från skolans myndigheter.
Förbittrad till sinnes lämnade R.
Göteborg och inskrevs 1700 i Uppsala. Han
kom ej att där avlägga någon ex.,
då fattigdom snart tvingade honom
ut i förvärvsarbete. Åren 1703—06 var
han informator hos överste G.
Lilliehöök och 1706—07 hos assessor M.
Stiernmarck i Stockholm. Sistn. år
anställdes R. lios generalguvernören
Johan Runius.
Gravyr av E. Geringius efter E. Brenner.
över Estland, Nils Stromberg, som
dennes sekr. och informator för
sönerna och följde familjen till Reval.
År 1710 var R. bland dem, som flydde
från den pesthärjade ocli av ryssarna
belägrade staden till Sverige; fartyget
var sannolikt ett av dem, som förde
pesten till vårt land. Följ. år
tillbragte R. huvudsakligen på
Strömbergs gods Claestorp i Södermanland.
De två sista åren av sitt liv var han
bosatt i Stockholm och försörjde sig
företrädesvis som tillfällighetspoet.
Han avled i tuberkulos. — R. har
mest skrivit bröllops- och
begravnings-dikter och annan uppvaktningslyrik.
Efter ungdomsårens osjälvständiga
stilövningar i barock och
latinhuma-nistisk anda tillägnade sig R. under
franskt och holländskt inflytande en
för tiden sällsynt personlig ton. Till
skillnad från de. flesta 1600-talsskalder
låter lian ej beslå sig med lån och
påverkningar; han sökte och nådde
verklig originalitet. Franska ideal följde
han i de tillfällighetsdikter, som han
ägnade sina adliga arbetsgivare oeh
deras umgängeskrets; han eftersträvade
där språklig finess och formell elegans
och uppnådde också med sin
versifika-toriska talang utmärkta resultat inom
denna genre. Det holländska
inflytandet gör sig mest märkbart i de
dikter, som lian riktat till sin egen vän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
