Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Streyffert, Thorsten - Stricker, Johan Christoffer - 1. Stridsberg, Haquin - 2. Stridsberg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stricker
261
Stridsberg
2:a omarb. uppl. 1950) ger han en
uttömmande redogörelse för vårt
lands möjligheter inom denna
näringsgren. Genom ”Den
skogsekono-miska teorien” (1938) tog han som
banbrytare ett stort steg mot
möjligheten att överbrygga den dittills
markerade klyftan mellan praktik och
teori, då det gäller skogsekonomi.
Han har dessutom utgivit ”Rysslands
naturtillgångar under femårsplanen”
(1933) och ”The Forests of Sweden”
(1938; New Sweden Tercentenary
Publications) samt publicerat
uppsatser i tidn. och tidskr. ■—■ S. har
kraftigt bidragit till att skapa klarhet
och reda i det tidigare rätt dunkla
begreppet skogsekonomi. Han blev fil.
hedersdr i Uppsala 1952. —• Gift
1930 med Ingeborg Jerlov. K. P.
Stricker, Johan C h r i s t o
f-f e r, präst, f. 28 jan. 1726 i
Stockholm, f 24 febr. 1792 i Karlshamn.
Föräldrar: komministern Johan S.
och Margareta Possieth. — S. blev
student i Uppsala 1746 och företog
som stipendiat en resa till tyska och
holländska lärosäten. Är 1750 blev
han magister i Greifswald. Efter att
1752 ha återkommit till Sverige
prästvigdes S. och blev adjunkt åt
kyrkoherden Abraham Pettersson (bd 6 s.
111) i Riddarholmens och Bromma
förs, i Stockholm. Han utnämndes
till hovpredikant 1764 och blev
kyrkoherde i Karlshamn och Asarum
1768 och följ, år titulärprost samt
1781 häradsprost. Är 1770 kallades
han till Karlskrona pastorat men
avböjde efter framställning från sin förs.
Han blev teol. dr 1772 och uppfördes
på biskopsförslag i Kalmar 1789. Han
bevistade 1771 års riksdag. -— Som
predikant påminde S. om Abraham
Pettersson, vilkens ”Christeliga
predikningar” han också utgav (1764).
S. ägde en sällsynt stor samling av
sv. predikolitteratur (nu i Lunds
univ.-bibl.) och utgav ett ”Försök till
ett svenskt homiletiskt bibliothek” (1,
1767). Hans stora brevsamling (nu i
K. bibi.) är av stort värde för
belysning av det sv. 1700-talets
kyrko-och allm. kulturhistoria. Bland hans
korrespondenter märkas E. J.
Alm-quist, S. Bælter, C. C. Gjörwell och
J. Rogberg. Utom ovannämnda arbete
utgav S. ett antal predikningar. —
Gift 1768 med Ulrika Elisabeth von
Hauswoljf. H. G-dh
1. Stridsberg, H a q u i n, präst,
orientalist, f. 1660 i Spånga skn.
Stockholms län, f 24 jan. 1718 i
Lund. Son till kyrkoherden Haquinus
Bartholdi. —• S. studerade i Uppsala
och väckte där 1683 stort uppseende
genom en lärd disputation, varpå han
1684 vid endast 24 års ålder kallades
till prost vid akademiska
communite-tet i Lund. Han utnämndes s. å. till
prof, i grekiska och österländska
språken inom filosofiska fakulteten där.
Han blev 1712 prof, i sina ämnen
inom teologiska fakulteten med
Vallkärra och Stångby som
prebendepas-torat och 1716 befordrad till prof,
pri-marius och domprost. —- S. skall ha
varit en av de mest betydande lärarna
vid univ. under denna tid, skicklig
föreläsare och utrustad med ett ovanligt
minne, rättrådig till karaktären och
intelligent. Andreas Rydelius talar
hänfört om hans lärdom och
orato-riska gåvor. Hans skriftliga
produktion utgöres av 29 disputationer samt
några tal och program. Han
behandlar mest filologiska och antikvariska
ämnen, ibland tämligen egenartade,
ss. i ”De Nudipedibus” (1695), där
han driver gyckel med
rudbeckianis-men. —• Gift 1) 1686 med Ebba
Hambræus, j- 1704; 2) 1708 med
Sara Liljengranat. -—• Litt.: A.
Rydelius, ”Oratio funebris” (1718). T. M.
2. Stridsberg, Carl,
läroboksförfattare, skolman, präst, f. 18 maj
1755 på Sundby i Boteå skn,
Ångermanland, f 10 juni 1819 i Stigsjö
skn, samma landskap. Föräldrar:
professorn och lektorn Magnus S. och
Anna Unæus. Brorsons son till S. 1.
— Efter studier i hemmet och 1769
■—73 vid Härnösands trivialskola och
gymnasium inskrevs S. 1774 vid
Uppsala univ., där han studerade till
1776. Sistn. år begav han sig som
Stieglerstipendiat till Göttingen, där
han fortsatte studierna för den
berömde orientalisten J. D. Michaèlis.
Efter disp. där över ämnet ”Examen
Notarum Criticarum Houbigantii in
Psalmos” 1778 avslutade han sina
studier med promotion s. å. till fil.
mag. Kort därefter antogs han till
amanuens hos prof. J. Björnståhl och
skulle åtfölja denne till orienten, men
han hindrades att resa på grund av
sjukdom. S. antog tjänsten som vik.
konrektor vid Tyska nationallyceet i
Stockholm och tjänstgjorde på denna
post till 1782, då han grundade en
eg’en privatskola i huvudstaden,
vilken var i verksamhet 1782—89.
Skolan, som närmast var en realskola,
torde på sin tid ha varit huvudstadens
främsta. Karakteristiskt för
organisationen var, att skolans omfång
utgjorde tre klasser med trettio elever i
varje, att man visserligen hade
klassföreståndare men att ämneslärare
undervisade i sina specialämnen -— en
nyhet för det dåtida sv. läroverket —,
att fri flyttning i viss mån
tillämpades och att inträdesprövning förekom
och garanterade en något så när jämn
standard hos eleverna. Tukten var
mild. Kroppsstraff förekommo icke —
även det en nyhet för den dåtida
lär-domsskolan —, utan relegation fick
tillgripas vid behov. Till de ungas
uppmuntran brukades s. k. meritlistor,
upptagande elevernas rangordning i
de olika ämnena. Till en del var
skolan ett internat. I fråga om
läroämnen tog man huvudsaklig hänsyn till
det, som ansågs nyttigt för en
medborgare i det praktiska livet. Därför
utgjordes läroämnena i stor
utsträckning av moderna språk och
naturvetenskapliga ämnen. Bland
övnings-ämnena förekom även dans. Genom
denna sin skola gjorde S. en högst
betydande insats i det sv.
undervisningsväsendets utveckling. — I samband
med skolans arbete skrev S. bl. a.
”Den adertonde psalmen, en låfsång
af David. Öfversatt ifrån hebreiskan
och med anmärkningar förklarad”
(1783), ”Lärobok för begynnare i
tyska språket” (1—2, 1783) och en
övers, av Schröckhs lärobok i
världshistorien (1785). Genom dessa
böcker fick den moderna undervisning,
som drevs i S:s skola, en
vidsträcktare spridning. Till detta bidrog också
hans pedagogiska programskrift
”Underrättelse om en ny skolinrättning
i Stockholm” (1786). Efter
realskolans nedläggande 1789 anställdes S.
vid hovet som lärare för kronprins
Gustav Adolf 1790 (—95). Denna
undervisningsverksamhet föranledde
honom att fortsätta sitt pedagogiska
författarskap. Så utkommo i rask följd
bl. a. ”Samling af nyttig och nöjsam
läsning för barn” (1791), ”Första
grunderna i räknekonsten” (1792)
och ”Fransysk grammaire efter de
nyaste och bästa språklärares
grunder” (1793) samt flera övers, av
utländska läroböcker. Är 1795 utgav
S. ”Landprästen i Wakefield. Drama
i fem acter. Efter den engelske
roman af samma namn”, vilken spelades
i Stockholm s. å., och 1798 dramat
”Friman, eller den enslige och de
resande fruntimren”, uppfört s. å. —
En lång följd av år var S. också
flitig medarb. i Lüdekes Allgemeines
Carl Stridsberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
