Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thurgren, Johan - 1. Thurn, Henrik Matthias von - 2. Thurn, Frans Bernhard von - 3. Thurn, Henrik von - Thyrén, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thurn
539
Thyrén
för vilkas avskaffande han blev en
energisk förkämpe. Sina åsikter i
denna fråga framlade han bl. a. i
arbetet Ӏr svenska jorden lagligen
skyldig att utgöra mantalsräntan?”
(1861). Dessutom publicerade han
flera lageditioner och juridiska
handböcker, bland vilka kunna nämnas
”Samling af bergsförfattningar”
(1843), ”Populär handbok i svenska
lagfarenheten” (1—3, 1852) samt
”Samling af Sveriges författningar”
(1—3, 1865—67). — Gift 1) 1852—
58 med Hilma Wendela Berg; 2)
1895 med Augusta Vilhelmina
Ceder-qvist. T. M.
1. Thurn, Henrik M atthias
von, greve, ambassadör, f. 24 febr.
1567 på slottet Lipnick i Böhmen, f
26 jan. 1640 i Pernau. Föräldrar:
greve Frans von T. av ätten
T.-Val-sassina och Barbara von Schlick. •—
T. trädde efter flera års resor till bl. a.
Asien och Afrika i österrikisk tjänst
1588 och utnämndes där till
krigs-hovråd och 1601 till överste. Är 1609
blev han generallöjtnant hos de
böh-miska ständerna och var en av de
ledande krafterna vid utverkandet av
religionsfrihet åt protestanterna. I
böhmiska lantdagen hävdade han
med kraft landets karaktär av valrike,
sökte 1617 uppskjuta valet av
Ferdinand till konung i Böhmen och blev
senare med i det kollegium av
defen-sorer, som skulle tillvarataga
protestanternas intressen. Han var
pådrivande vid inkallandet av de
protestantiska ständernas förs, och vid
’fönsterexekutionen’ i Prag i maj
1618 och utnämndes efter Böhmens
uppror s. å. till generallöjtnant över
armén. I juni 1619 gjorde han ett
misslyckat försök att överrumpla
Wien, hade svårt att samarbeta med
de övriga härförarna och besegrades
i fältslaget på Vita berget vid Prag i
okt. 1620. T. måste därpå gå i
landsflykt, trädde till en början i tjänst
hos furst Bethlen Gabor i
Sieben-bürgen och ledde 1621 ett fälttåg mot
Ungern, där han besegrade en
österrikisk truppstyrka. Följ, år blev han
överbefälhavare för republiken
Venedigs armé och ledde ett fälttåg in
i Mähren 1623 men begav sig efter
freden 1624 till Nederländerna,
varifrån han trädde i tjänst 1627 hos
Kristian av Danmark och följ, år hos
Gustav II Adolf. T. blev nära vän
till Axel Oxenstierna, deltog under
denne i striderna i Preussen och
utnämndes 1629 till generallöjtnant.
S. å. blev han guvernör i
Ingerman-land, och 1631 utnämndes han till
ambassadör hos kurfursten av
Bran-denburg. T., som outtröttligt arbetade
för den böhmiska saken, inledde i
Berlin förbindelser med den avsatte
Wal-lenstein för att söka vinna denne över
på sv. sida. Underhandlingarna
strandade till följd av Gustav Adolfs
misstroende men återknötos efter
striderna vid Nürnberg 1632. T. deltog i
slaget vid Lützen s. å., där han
sårades, och utnämndes följ, år till
befälhavare för de sv. arméerna i
Schle-sien och Mähren med uppgift att söka
vinna över de protestantiska
ständerna på sv. sida, beskydda
förbindelserna mot Pommern och undersöka
möjligheterna för ett infall i de kejserliga
arvländerna. T. besegrade en fientlig
styrka vid staden Stehlen och
erövrade Grotkau i febr. 1633. I april s. å.
sökte Wallenstein förbindelse med
honom, och underhandlingarna med
denne pågingo därpå hela sommaren.
Samtidigt råkade T. i strid med det
kursachsiska generalombudet i
Schle-sien Arnim. T. invigdes helt i
Wallen-steins planer och hoppades i det sista
på en lyckosam utgång av
förhandlingarna. I okt. s. å. överfölls han
emellertid av Wallenstein, hans armé
revs upp och själv tillfångatogs han
vid Steinau. T. frigavs kort efteråt,
blev 1634 överkommendant i
Würz-burg och upphöjdes följ, år i grevligt
stånd. Är 1636 lämnade han sin sv.
tjänst och slog sig ned hos sin
sonhustru i Pernau, där han tillbragte
sina sista år i stillhet. — T. var en
outtröttlig böhmisk patriot men
impulsiv och oförsiktig i sina uttalanden,
och bar genom sitt lättsinne skulden
till sammanbrottet vid Oderlinjen
hösten 1633. — Är 1636 lät T. trycka
en försvarsskrift i Stockholm, som
1883 ånyo publicerades av H.
Hall-wich. —• Gift 1) 1591 med
Magdalena Galle, f 1592; 2) 1603 med
Susanna Elisabet von Tiefenbach. -—
Litt.: E. Hildebrand,”Wallensteinoch
hans förbindelser med svenskarna”
(Hist. tidskr. 1883); A. v. Bodisco,
”Graf Matthias von T. und seine
Nachkommen” (Baltische
Monat-schrift 1910). A. Äg
2. Thurn, Frans Bernhard
von, greve, arméofficer, f. 26 juli
1592, f 14 okt. 1628 i Strasburg i
Preussen. Son till T. 1 i hans första
gifte. —■ T. blev 1619 överste i
Fredrik av Pfalz’ armé, deltog i slaget vid
Vita berget 1620 och försvarade
därpå fästningen Glatz, tills han i okt.
1621 tvangs att kapitulera. Han
tjänstgjorde därpå under hertig
Kristian av Braunschweig men tog efter
slaget vid Stadtlohn 1623, där han
svårt sårades, anställning i Gustav II
Adolfs armé. Han utnämndes 1624
till överste för hovreg. och 1626 även
för ett kompani kyrassiärer samt
deltog med utmärkelse i striderna i
Livland och Preussen. Han tjänstgjorde
som en av överbefälhavarna i
Preussen och samarbetade därvid nära med
Axel Oxenstierna, var med i slagen
vid Wallhof och Mewe 1626, förde
vänstra flygeln i striden vid Dirschau
1627 och utnämndes följ, år till
generalmajor. T. ledde stormningen av
Marienwerder, Neuenburg och
Strasburg hösten 1628 och inlades i
garnison i sistn. fästning, där han avled
i fläckfeber. ■—■ T. erhöll 1625
Pernau slott och län och donationen
gjordes 1627 till grevskap; därvid
råkade han i svår strid med staden
Pernau. — Brev från T. finnas i
”Rikskansleren Axel Oxenstiernas
skrifter och brefväxling” (2: 9, 1898).
—- Gift 1619 med grevinnan
Magdalena von Hardeck. — Litt.: P.
Schneider. ”Die Grafen Thurn in
Livland” (1899—1901). A. Äg
3. Thurn, Henrik von, greve,
arméofficer, riksråd, f. 1628, f 20
aug. 1656 vid Riga. Son till T. 2. ■—
T. deltog i trettioåriga kriget, var
1646 kompanichef vid hertigens av
Sönderborg reg. och bar 1648 överstes
titel. Följ, år utnämndes han till
guvernör i Riga, blev 1651 generalmajor
och två år senare guvernör i Estland,
i vilken befattning han kvarstod till
1655. T., som 1653 kallats till riksråd,
tog i juli 1656 befälet över de sv.
trupperna i Livland och ledde inför
den ryska övermakten och under
svåra härjningar återtåget till det befästa
Riga. Där stupade han under en
skärmytsling med ryssarna. ■—■ T.
uppvaktade 1645 som friare Per
Brahes dotter Elsa Beata men
förbindelsen bröts, sedan han s. å. blivit
inblandad i ett slagsmål, varvid hans
motpart dödades. •—• Gift 1648 med
markgrevinnan Johanna Margareta af
Baden-Hochberg. T. dog barnlös och
slöt sin ätt på svärdssidan. A. Äg
Thyrén, Johan Carl Wilhelm,
rättsvetenskapsman, politiker, f. 6
april 1861 i Lund, f 4 maj 1933
därstädes. Föräldrar: kyrkoherden Hans
T. och Anna Maria Helena Schlyter.
— T. avlade mogenhetsex. i Lund
1878 och blev vid univ. där fil. kand.
1879, fil. lic. 1882 och fil. dr 1883.
Han innehade docentur i teoretisk
filosofi 1883—86, i historia 1886—94
och var 1888—95 föreståndare för
den teoretiska provårskursen vid
Lunds högre allm. läroverk. Efter jur.
utr. kand.-ex. 1892 avlade han flera
juridiska disputationsprov och
uppehöll under skilda tider domarämbetet
i tvenne domsagor. Han var 1894—96
e. o. prof, i romersk rätt och
rättshistoria samt utnämndes till prof, i
straffrätt och juridisk encyklopedi sistn. år,
allt vid univ. i Lund. Han avgick 1926.
Ären 1916—26 var han univ:s rektor.
Han blev jur. hedersdr vid Lunds
univ. 1900, vid Kristiania univ.
1911, tillhörde ett flertal lärda
samfund såväl i Sverige som i
utlan-det och var från 1920 led. av Vet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
