Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Thyrén, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Thyrén
540
Thyrén
Johan Thyrén.
akad. — T. var lärjunge till Joh.
Jacob Borelius, vars inflytande kan
spåras i hans intresse för
begrepps-analys och principiella synpunkter.
Eggelsen till juridisk forskning erhöll
han av sin morfader C. J. Schlyter,
som tidigt gjorde honom förtrogen
med den juridiska miljön. Redan i
sina första skrifter på straffrättens
område framstår T. som en mogen
och skarpsynt teoretiker. Detta gäller
särskilt ”Abhandlungen aus dem
Strafrechte und der
Rechtsphilo-sophie” (1—2, 1894—95), vari bl. a.
ingår en utredning av begreppen
dolus och culpa, d. v. s. brottslig avsikt
och oaktsamhet, vilka befinnas
utgöra gradvis i varandra övergående
själstillstånd, varför ock
straffpåföljden bör på motsvarande sätt
avpassas. Som straffrättsreformator
gjorde T. sin mest betydelsefulla
insats. Han erhöll 1909 regeringens
uppdrag att utreda frågan om
bötesstraffets reformering, aktualiserad
genom det tilltagande bruket att
avtjäna böter. T. fann emellertid, att
denna begränsade uppgift icke
kun
de tillfredsställande lösas annat än i
samband med en generell
straffrätts-reform. Uppdraget vidgades därför
till att omfatta förarbeten till en helt
ny strafflag. Resultaten publicerades
successivt med ”Principerna för en
strafflagsreform” (1—3, 1910—14,
del 1 även i tysk uppl. 1910) samt
”Förberedande utkast till strafflag”,
varav ”Allmänna delen” (1916)
behandlar själva straffsystemet och
”Speciella delen” (1—11, 1917—33)
de särskilda brotten; vid T:s död var
sistn. arbete ännu ofullbordat. T :s
arbete på en strafflagsreform var ingen
isolerad företeelse utan ett led i en
kriminalpolitisk rörelse, som sedan
1890 gett upphov till lagförarbeten i
de flesta europeiska länder. I
motsats till den klassiska straffrättsskolan,
vilken uppfattat straffet som
vedergällning, hävdade man nu, att
straffets ändamål vore preventivt: att
förebygga brott. T. betonade därvid
dels allmänpreventionen, straffets
avskräckande verkan, men dels ock
in-dividualpreventionen, den fallne
brottslingens förbättrande eller
oskad
liggörande. I enlighet med den sistn.
synpunkten önskade han
frihetsstraffen differentierade efter
brottslingarnas egenart, så att t. ex. politiska
förbrytelser, som ej voro vanhedrande,
straffades med en särskild custodia
honesta, kallad arrest. T :s lagverk
följer icke grundprinciperna
dogmatiskt utan tar hänsyn till bl. a. även
vedergällningsinstinkten; i all sin
mo-deration utgör det likväl en helgjuten
skapelse, präglad av lärdom och
verklighetssinne. Det kom dock endast
delvis att läggas till grund för ny
lagstiftning, enär statsmakterna
föredrogo de partiella reformernas väg. I
T:s livstid genomfördes bl. a.
dödsstraffets avskaffande 1921,
obligatorisk sinnesundersökning vid vissa brott
jämte ny lagstiftning om psykiskt
abnorma förbrytare 1927 samt
dagsbot-reformen 1931, innebärande
bötesstraffets gradering efter
betalningsförmågan. I de sista årtiondenas livliga
reformarbete har T :s
allmänpreventiva synpunkter fått stå tillbaka för
mera socialt betonade profylaktiska
(lagar om ungdomsfängelse och
tvångsuppfostran m. m.). — T. var
led. av Andra K. 1909—11 och av
Första K. 1912—17. Han tillhörde
intet parti men betraktades som
hö-gervilde. Senare närmade han sig
Frisinnade folkpartiet och var
justitieminister i C. G. Ekmans första
ministär 1926—28. I sin politiska
gärning vägleddes T. av önskan att
motarbeta den degeneration, yttrande sig
i alkoholism, könssjukdomar och
tuberkulos, vilken T. ansåg ha inträtt
som en följd av befolkningens
sam-mangyttring i större samhällen. Han
uttalade bl. a. sympatier för ett
rus-drycksförbud. Ehuru T. i början av
sin riksdagsmannabana gjorde stor
lycka med sin talekonst, utövade han
ej något varaktigt politiskt inflytande.
Som justitieminister genomdrev han
en ny arvslag samt — under hårt
motstånd från socialdemokratien —
lagar om kollektivavtal och
arbetsdomstol, varjämte riksdagen på hans
initiativ fattade principbeslut om ny
rättegångsbalk. Däremot misslyckades
han bl. a. med att föra
dagsbotsrefor-men i hamn. Om han som statsråd
icke infriade de förväntningar, som
ställts ’till hans kapacitet, låg dock
orsaken mindre i T:s brist på
administrativa chefsegenskaper än i det
ogynnsamma parlamentariska läget.
— Redan den mångfald examina, som
T. i unga år med glans absolverade,
lade grunden till hans ryktbarhet som
”trollkarlen från Lund”, för vilken
ingenting var omöjligt. Han var en
polyhistor i lärdomens värld men ock
en sportsman och musiker. Men
framför allt bländade han genom sin
vältalighet. Ståtligt uppbar han den
aka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
