Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wiborgh, Johan - Wicander, se även Wijkander, Wikander - 1. Wicander, August - 2. Wicander, Hjalmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wicander
329
Wicander
livaremalmen, fosformineralet apatit,
sökte han nyttiggöra för jordbrukets
räkning; genom upphettning av
finfördelad apatit med soda erhöll han
wiborghsfosfat, ett utmärkt
gödselmedel, som 1896 med W. som
uppfinnare patenterades av G. E. Broms
och 1898—1903 tillverkades
fabriks-mässigt. På förslag av W. utarbetade
W. Palmær en elektrolytisk metod för
tillverkning av fosfatgödlsel, på
vilken de gemensamt fingo patent 1900,
och 1903 patenterade W. ännu en
(dock ej utnyttjad) metod, där
mas-ugnsslagg sammansmältes med
rå-fosfat, W. utgav ett trettiotal
skrifter, huvudsakl. uppsatser i
Jernkon-torets annaler och Tekn. tidskr., samt
”Handbok i svenska
tackjernstill-verkningen” (1877). Postumt utkom
”Järnets metallurgi” (1904) på
Jern-kontorets bekostnad. — Gift 1872
med Emilie Ingrid Teresia Hallin.
— Litt.: biografi av H. G. Söderbaum
i Vet. akad:s årsbok 1904. S. L.
Wicander, se även Wijkander,
Wi-kander.
1. Wicander, August,
industrimän, f. 9 juli 1836 i Vintrosa skn,
Örebro län, f 21 maj 1891 i
Stockholm. Föräldrar: hemmansägaren
Jöns Olofsson och Maria Olofsdotter.
— W. fick handelsutbildning och var
en tid garvarlärling i Örebro. Med
stöd av en äldre bror blev han
lanthandlare i Byle i Skedevi skn i norra
Östergötland. Jämte diversehandeln
drev han partiaffärer i ved, körsbär,
humle och brännvin och fick
affärskontakter med bryggare och
vinhandlare i Stockholm. Genom hustrun
ärvde han 1863 halva gården Ruda
vid sjön Tisnaren och brukade den
1865—68 samtidigt som han drev sin
grosshandel. För att kunna utvidga
denna bytte han sitt hemman mot
fastigheten Besvärsgatan (nuv. Bränn-
August Wicander.
kyrkagatan) 58 på Söder i Stockholm,
dit han flyttade 1868. I fastigheten
fanns ett obetydligt korkskäreri. Då
W. ej lyckades avveckla detta
fördelaktigt leddes han in på tanken att till
dess fördel utnyttja sina förbindelser
med bryggerivärlden. Han hade
omedelbart framgång och fann billig
arbetskraft bland fångarna i
Lång-holmsfängelset. W. var den förste i
världen som genomförde en
mekanisering av buteljkorkstillverkningen.
Kundkretsen bestod från början av
bryggerierna i Stockholm och
Mellansverige. Sedan han lyckats få ett
avtal med Finlands största bryggeri
an-lade han 1871 i Åbo en korkfabrik,
som visade sig än mera
framgångsrik än stockholmsfabriken. Ända till
1888 räckte den gynnsamma
konjunktur, som gjorde det möjligt för
W. att genom sin finska
tillverkning vinna insteg på den ryska
marknaden. År 1886 fick han, genom
att anlägga en korkfabrik i Libau,
fast fot i själva Ryssland. Samtidigt
utvidgade W. sin verksamhet i
Sverige genom en fabrik i Göteborg,
anlagd 1880. En tysk fabrik hade han
i gång från 1883, först i Berlin och
från 1888 i Hamburg, men med föga
framgång; den nedlades. Kontroll
över sina sv. konkurrenter fick W.
dels genom att skaffa sig inflytande
över den sv. korkbarkshandeln, dels
och framför allt genom att köpa andra
företag i branschen. Redan 1874
började han täcka sitt råvarubehov
direkt på produktionsorten. För avfallet
från sina fabriker fick han
småningom avsättning genom att
korkmatts-fabriker började uppstå i Europa.
Sin verksamhet som affärsman krönte
han 1879 genom att ombilda sitt sv.
företag till ab. Wicanders
korkfabriker, där han själv blev verkst. dir.
Bo-lagsbildningens huvudanledning var,
att bryggerierna i Stockholm s. å.
sammanslutit sig till ab. Stockholms
bryggerier och därigenom kommit i
den ställningen att de kunde behärska
även buteljkorksmarknaden. Genom
bolagsbildningen uppnådde W. intimt
samarbete med sina viktigaste
kunder och säkerställde därigenom sitt
företags framtid. — W. efterlämnade
en förmögenhet på omkr. 3 mill. kr.
— W. var stadsfullmäktig i
Stockholm 1880—88 och led. av
drätselnämnden där från 1884 till sin död.
■—- Gift 1) 1860 med Anna
Eriksdot-ter, f 1871; 2) 1879 med Amalia
(Amelie) Lovisa Öhman. — Litt.: C.
A. Wicander (W. 3), ”Wicanders” (1,
1950). T. D.
2. Wicander, August Hjalmar,
industriman, f. 28 okt, 1860 i
Skedevi skri’, östergötl. län, f 11 febr.
1939 i Stockholm. Son till W. 1
i hans första gifte. — W. gick i Maria
skola i Stockholm tills han blev
16 år, då han anställdes i faderns
företag. Fortsatt handelsutbildning
fick han i Hamburg och Lissabon
1877—79. Han var chef för faderns
korkfabrik i Göteborg 1881—83 och
för dennes fabrik i Berlin 1883—86.
Han anställdes därefter som chef för
den nya korkfabriken i Libau.
Samtidigt skedde en sammanslagning av
denna rörelse med fabrikerna i Åbo
och Berlin, och W. blev jämte fadern
och dennes finske kompanjon, en kusin
till W., ägare av den av fadern i
utlandet igångsatta verksamheten, me-
Hjalmar Wicander.
Målning (detalj) av O. Björck (Harpsund).
dan yngste brodern Carl blev verkst.
dir. för det sv. bolaget. — W:s första
större insats var bildandet av Libauer
Aktiengesellschaft für
linoleum-fabrikation 1893. Därmed utvidgade
han familj ointresset till att även
gälla den pä korkavfall baserade
korkmattsindustrien med Ryssland
som avsedd marknad; tillverkningen
kom i gång 1895. Samtidigt lyckades
W. 1894 med sina bröder och sin
närmaste medarbetare förvärva
majori-tetsintresset i en 1843 grundad
korkfabrik i Riga, W:s dittills svåraste
konkurrent om den ryska marknaden
och Europas största korkfabrik.
Slutligen övertog W. 1894 den av brodern
i samband med råvaruanskaffningen
drivna rederirörelsen. — Att W.
av fadern placerats i Libau medan
hans yngste bror fått bli
moderföretagets verkst. dir. synes ha förefallit
W. orättvist. Han blev snart i tillfälle
att träda fram som brödrakretsens
självskrivne ledare och han fick
också vid vissa tillfällen ingripa för att
sanera familjens sv. affärer. År 1897
flyttade han till Stockholm för att
därifrån leda sin utländska koncern,
rederiet och råvaruinköpen för
famil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
