Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 69. Sinclairsvisan (Sist när på ljuflig blomsterplan)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Flinkt väsend’», sad’ kung Karl, »skall bli,
friskt, bussar, uti Norden!
Båd’ sol och måne skall få si
förändring uppå jorden.
Kom, Sinclair, låt oss här gå opp
och genast slå till korum
och rida kring i fullt galopp
på Martis flinka forum!
Jag vet, hvad hjärta, kraft och mod
jag i soldaten satte,
när jag midt för hans ögon stod
och själf i fästet fatta’;
och där jag red för rytteri’t,
där växte mod i bröste’,
där drog en karla-arm sin plit
och blod på marken öste.
Fast mången tyckte, att min sol
sig bärgde vid Pultava
och steg inunder mörker pol
att låta sig begrafva:
så, tro mig fritt, had’ Friedrichshall
mitt lif så brådt ej ändat,
had’ mina grofva styckens knall
väl nya solar tändat.
Men nu är fåfängt tala om
de förra friska tider;
vi veta dock ej, huru som
man nu på jorden strider.
Dock önskar jag mitt Sverge godt,
jag, som dess konung varit,
och klädt för samma många skott,
när jag i fält har farit.
Så må då väl, I bussar biå,
I lejon uti Norden!
Låt se, I alltid på er slå
och ägen norra jorden!
Jag tackar er för hvar en dag,
jag eder kommendera’,
för I gick på i mina slag
och veko ingendera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
