Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Fosterländska sånger - 69. Sinclairsvisan (Sist när på ljuflig blomsterplan) - 70. Se, öfver dal och klyfta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gack, Sinclair, i ditt rum och sitt,
sätt värjan i din skida!
Oss har dock himlen mycket gett,
hvarmed vi tiden lida.
Vi äga ju en gudafröjd
i våra himlasalar,
vårt läger är af nöje böjdt
i täcka liljedalar.»
Strax steg vår Sinclair i ett rum,
som klart af pärlor lyste;
där mötte’n hjältar, famna’n om
och honom kärligt kysste;
där inne sågs i blåa klä r,
på silkesklädde troner,
liögborne ädle, som gevär
ha burit för tre kronor.
A. Odel.
70.
Se, öfver dal och klyfta
den unga majsol ler.
Sin ishjälm bergen lyfta
från ärrig panna ner.
Men ännu sofver jorden,
och böljan fängslad står.
Ack, våren här i Norden,
har drifvor i sitt hår!
Likmycket! Snart han träder
ur vaggan fullväxt opp
med sina västanväder,
med sina blommors knopp.
Snart står han högt på fjällen
med Nordens vakna sol,
där morgonen och kvällen
satt möte se’n i fjol.
Men ack, hvad rop jag hörer,
se, krigets båge spänns,
och åter dundrarn körer v
sin vagn omkring vår gräns!
Med våren flyga morden
som lösta falkar ut,
och Södern famnar Norden
i envige till slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
