Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XII. Det mystiska paketet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta handtryck var liksom damluckans regel
– det drog ifrån fördämningen och flödet –
ordflödet släpptes lös. Elli började sin berättelse.
– Ni har väl sett i tidningarna?
– Ja, och jag anar, att ni står bakom.
– Jag gör det – om än ej på det sätt, som
tidningarne berätta eller antaga.
Wolfgang såg upp förvånad.
– Huru?
– Ja, gissa ni. Jag har telefonerna – jag har
själv tagit dem, men ej stulit dem.
– Men »taga» och »stjäla» är väl detsamma?
– Nej – det kan vara en himmelsvid skillnad
på de ordens betydelse.
– Har ni lånt dem då? undrade Wolfgang.
– Nej, jag vill berätta er, hur allt gått till.
Min morbror var alldeles omöjlig att få till att
omtala någonting. Herr Cramer likaså – –
– Cramer?
– Ja – jag låtsade, som vore jag honom gunstig.
– Den skurken –
– Ja, ni kan tro, att det kostade på. Men låt
mig fortsätta. Intet lyckades och jag hade mitt
löfte till er att försöka allt. Det var då jag kom
att tänka på telefonerna. Nu är det så, ser ni,
att allt skall vara affär för morbror Simon. Nåväl,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
