Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - KAP. XII. Det mystiska paketet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag fick lista ut ett sätt, varpå jag kunde få fatt
i telefonerna för att med dem spionera ut
morbror – ett sätt, som samtidigt var en affär för
honom.
– Ja, men det är väl alldeles otänkbart!
utbrast Wolfgang.
Elli smålog slugt.
– Å – kvinnans list, vet ni, övergår och så
vidare, skrattade hon. Jag fann sättet.
– Att komma över telefonerna, så att det
verkligen blev en fördel därmed för er morbror?
Å – ni skämtar bara, sade Wolfgang.
– Nej, affärsanlag ligga nog i släkten, antager
jag, upplyste fröken Zander. Jo, jag sade så här
till min morbror: – Det är ju du och Willson
som äga den trådlösa telefonen, sade jag. – Ja,
svarade han. – Men den affären tycks ej gå
framåt, fortsatte jag. – Nej, medgav han. –
Vet du felet? frågade jag. – Nej, på min ära,
svarade morbror. – För litet reklam, sade jag.
Tror du det? Vi kunna ju ej ännu börja med
annonser, invände han. Jag sade honom då min
plan.
– Nå? undrade Wolfgang i spänning.
– Vi arrangera en stöld, föreslog jag, fortsatte
den unga flickan. Min morbror såg skarpt på
mig och sade: – Idén är helt enkelt syperb, min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
