Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Blanka (Blanche) - Blenda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Smek. Men han ångrade sig snart och förlikte
sig med sin fader, som då tog honom till
medregent i Sverige, efter Erik. Det varade dock
icke länge, förr än adeln, ursinnig öfver denna
förlikning, gjorde uppror och från Sverige
fördref så väl Magnus som hans drottning och son,
hvilka då flydde till Norrige.
För att ur fångenskapen rädda sin far, hvilken
kort derefter, i ett krig med hertig Albrecht
af Mecklenburg, blef öfvervunnen och fängslad,
måste Håkan afsäga sig svenska thronen och
åtnöja sig med Norriges thron allena.
Håkan firade, straxt derefter, med mycken
ståt, i Köpenhamn sitt bröllop med danske
konungen Waldemar Atterdags dotter, Margaretha,
då endast på elfte året gammal, men hvilken han
dock icke som gemål hemförde, förrän hon
hunnit till mognare ålder. Det var på detta
bröllop, som lönen för den förfärliga illbragd Blanka
begått väntade henne, det var här hon mötte den
Nemesis, hvilken skulle betala henne med samma
mynt, som hon sjelf utdelat. Hon dog här
plötsligt (1363), under de förfärligaste plågor,
förgifven, som det sades, af kung Waldemar
Atterdag sjelf, hvilken hittills alltid visat sig såsom
hennes vän, så länge hon hulpit honom att
intrigera mot Sverige, hennes eget land, men som
nu icke tyckte sig längre behöfva hennes
vänskap, utan snarare fruktade densamma. Hon
begrafdes i Ringstad.
Blenda. Om denna svenska hjeltinna har
blifvit mycket både taladt och skrifvet, och fastän
ingen skriftställare förmår uppgifva tiden, då
hon lefvat och utfört den stora bragd, hvarför
hon från tidehvarf till tidehvarf blifvit berömd,
så är dock säkert, att hon verkligen utfört den.
Derom vittna alla de från andra sig särskiljande
bruk, seder och förordnanden, som ännu intill
våra dagar fortvarat inom den ort, der den
raska Blenda bodde.
Alle hette den konung (förmodligen
fylkeskonung), som då regerade i Småland, och han
var borta, med alla sina vapenföra män, i ett
härnadståg mot den norske konungen. En dansk
konung Taxe passade då på tillfälle, att med en
stor här falla in i det värnlösa Småland, hvarest
endast qvinnor, barn och orkeslösa gubbar
funnos qvar, och brände och härjade der, alldeles
förfärligt. Taxe stupade dock snart, men
en annan trädde i hans ställe och for, om möjligt,
ännu värre fram i det olyckliga landet, så
att Wirestads, Stenbrohults och Agunnaryds socknar
snart blefvo alldeles ödelagda.
Då bodde i Konga härad en ung, mycket
förnäm jungfru, vid namn Blenda, hvilken, då
hon hörde omtalas det elände, som öfvergått en
del af Småland och hotade allt det öfriga af
landet, med manligt mod beslöt att sätta en gräns
för förödelsen. Och hon gick härvid, ehuru ung,
tillväga med all den klokhet och besinning, som
man blott skulle väntat af år och erfarenhet.
Hon sände således ut budkaflar omkring alla
socknar och byar samt stämde alla qvinnor till
ett ställe, vid namn Gemla. Alla, lät hon säga,
som ville vara henne behjelpliga vid fiendens
fördrifvande, skulle der infinna sig, medförande
alla slags mat- och dryckesvaror, så mycket
deras hus förmådde. Detta skedde: qvinnorna från
Konga, Albo, Kindevalds, Norrvidinge och
Uppvidinge härader inställde sig vid mötesplatsen,
medhafvande stora lass af öl och mat.
Blenda höll nu till dem ett alla sinnen
elektriserande tal, uppmanande dem att, under
männernas frånvaro, rädda hus och hem, barn och
gamla föräldrar från den hotande förstörelsen.
De ville det, allesammans, hvarefter de förseddes
med vapen af alla slag, dem Blenda låtit
samla och föra till samlingsplatsen. Och så
tågade qvinnohären, utrustad med lior, yxor, knifvar,
spett och andra tillhyggen, bort till sjön
Salen, i närheten af den så mycket beryktade
Bråvalla hed, der de slogo läger och rastade.
Här, på slätten, tillagades nu det största
gästabud man någonsin hört omtalas, i det att
all den mat och allt det öl Smålandsqvinnorna
ditfört, framsattes och uppdukades på det mest
smakliga och inbjudande sätt.
När allt var i ordning sände Blenda bud till
danskarne, som lågo lägrade några få mil
derifrån, med anhållan, att de ej måtte vidare härja
landet, utan i dess ställe komma till Bråvalla
hed och hålla till godo med det gästabud, som
Smålands qvinnor hade för dem tillredt. Dessa
stackars qvinnor – hade budet uppdrag att säga
– voro utledsna vid ensamheten; och då de ej
kunde veta när eller om deras män skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
