Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Burghausen, Lovisa von - Bülow, Anna Fiskesdotter - Bååt, Anna Christina - Bååt, Catharina - Bärfelt, Anna Catharina Charlotta Wilhelmina - Börjesson, Agnes - Böök, Märtha Mara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
han vistades i 13 år, hvarefter han vid hemkomsten,
1724, blef kyrkoherde i Niurunda pastorat
i Medelpad. Efter hans död blef hon sedan gift
med hans efterträdare, magister Petrus Olai
Sundberg. Hon dog 1734, och hade således på sina
30 lefnadsår upplefvat otroliga öden samt varit
tre gånger gift.
Bülow, Anna Fickesdotter, var under 18 år
abbedissa i Wadstena kloster, der hon dog 1519.
Hon har vunnit ryktbarhet icke blott genom sina
dygder och sitt förstånd, utan äfven genom sin
stora lärdom. På hennes tillstyrkan skrefs Christi
lidandes historia på svenska. Sjelf öfversatte
hon Joachims lefverne och Elisabeths af Ungern
järtecken. Anna Fickesdotter Bülows Cronicon
Genealogicum, på svenska uppsatt 1501–1519,
utgafs af Peringsköld 1718.
Bååt, Anna Christina, dotter af riksskattmästaren
Seved B., föddes 1644 och dog 1733, 89
år gammal. Hon var den sista af denna gamla
ätt, så berömd och så lysande; en ätt, som
räknade sina anor ända ifrån Ragbart, konung i
Gardarike, Sigurd Ring, Upsalakonungen, samt
Ragnar Lodbrok, konung öfver Sverige och
Danmark.
Bååt, Catharina, dotter af vice presidenten i
Svea hofrätt Jakob Snakenborg af Bååt-ätten,
blef 1641 gift med riksrådet Lars Eriksson Sparre.
Hon lefde ännu 1685 och tyckes vara densamma
kunskapsrika och belästa Catharina Bååt, som
gjort ett kommentarium öfver Messenii Theatrum
Nobilitatis Svec., det hon dels tillökt, dels korrigerat,
samt förträffligt ditmålat vapen.
Bärfelt, Anna Catharina Charlotta Wilhelmina,
var dotter af öfverstelöjtnanten vid Jemtlands
regemente Bernhard Bärfelt och föddes år 1673.
Vid 20 års ålder blef hon antagen till hoffröken
hos enkedrottningen Hedvig Eleonora. Hon var
en slug, fyndig och djerf qvinna, dertill lättfärdig
och egennyttig; det sednare ända derhän,
att hon för mutor sålde sitt förord hos
enkedrottningen. Några sade, att hon till och med
bestal nämnda sin gynnarinna. Andra misstänkte,
att hon mot sina fiender använde förgift o. s. v.
Hon hade dock lyckats att i hög grad vinna den
ålderdomssvaga enkedrottningens hjerta och
förtroende. Allmänheten deremot hyste för henne
alldeles motsatta känslor, och hon blef en afton
af förklädda karlar antastad och misshandlad.
Karl Gyllenstjerna sökte utverka hennes
aflägsnande från hofvet, men fåfängt. Hon började i
stället att mot honom sjelf rigta anklagelser för
egennytta och försnillningar. Gyllenstjerna,
uppbragt, förklarade, att antingen skulle han eller fröken
Bärfelt lemna hofvet. Hedvig Eleonora svarade
icke, utan lemnade rummet. Gyllenstjerna
kallade till sin hjelp grefvinnan Piper samt flera
hoffruntimmer, likaså Arvid Horn och isynnerhet
enkedrottningens fordne, mycket omtyckte
öfverhofpredikant, domprosten Molin. Till följd
af dessas föreställningar biföll slutligen Hedvig
Eleonora gunstlingens affärd, men förbjöd hennes
lagförande och hvarje ransakning af hennes
för tjufgods misstänkta koffertar. Gyllenstjerna
satte derpå vakt för enkedrottningens rum, på
det Bärfelt icke måtte tränga dit in och utverka
ändring. Denna sednare måste verkligen resa
ur staden, dervid af pöbel och gatpojkar
beledsagad med stenar och skymfande utrop. Snart
upptäcktes dock än flera hennes straffvärda
handlingar och huru hennes orättvunna gods vore
nedsatt dels hos vännen, hofmålaren Behn, dels
hos den förmodade älskaren, slottsfogden på
Karlberg. Mot enkedrottningens önskan blef hon
nu återhemtad och lagförd, vid hvilken
underrättelse bemälde slottsfogde afhände sig lifvet.
Huru rättegången slutade, är icke bekant. Men
enkedrottningen led genom dessa uppträden både
till helsa och lynne. Fröken Bärfelt dog i
Linköping år 1738.
Börjesson, Agnes, dotter af en bland vårt
lands älskligaste skalder, nemligen författaren
till “Erik XIV“, “Erik XIV:s son“, jemte flera
andra både större och mindre, värdefulla arbeten,
theologiedoktorn, kyrkoherden i Veckholm,
Johan Börjesson. Hon röjde redan helt tidigt
en afgjord håg för målarkonsten, den hon sedan
har med framgång idkat. Många taflor af hennes
hand hafva på våra konstexpositioner varit
med nöje sedda, samt blifvit af konstälskare
inköpta.
Böök, Märtha Maria, född Winter, dog som
enka i Barsebäck vid Landskrona d. 3 Juli 1786,
118 år gammal. Hon var född på Jutland, der
hon haft pesten, och kom till Skåne omkring
1720. Hon blef vid 100 års ålder lomhörd, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
