Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hleidur. Denna prinsessas öden - Hoffenberg, Helena - Holck, Riborg - Hollander, Sofia Henrika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hämnas tempelbranden och den bortröfvade
prestinnan. De hade nyss seglat sina färde med så
väl denna arma qvinna, som alla de skatter de
röfvat åt sig.
Så snart de båda fosterbröderna hos Boses
fader hvilat ut och fått sina sår läkta – ty Bose
hade äfven blifvit svårt sårad – skyndade de att
rusta ett skepp och foro öfver till Bjarmaland.
Dit anlända, var deras första omsorg att borra
bjarmernas skepp, som lågo vid stranden, så att
de ej måtte kunna förfölja, om det efter
välförrättadt ärende skulle lyckas dem att åter
begifva sig bort.
Hleidurs broder hade fallit i härnad och den
som nu regerade i hans ställe var en gammal
man, som hade tvänne fullvuxna söner. Åt en
af dem, benämnd Siggeir, beslöt konungen gifva
den återeröfrade, tillämnade prestinnan, utan
afseende på, att hon redan var gift. – Der firades
just bröllop densamma dagen, då Heraud och
Bose anlände. Genom att muta en trälinna
lyckades det de båda kämparne att underrätta den
förtviflade Hleidur om att hjelp var för handen
och säga henne hvad hon hade att göra.
Bröllopsceremonien var förbi; gästerna
skrålade och många ibland dem voro öfvermåttan
druckna, då bruden infördes i brudkammaren
och lemnades der allena. Hon var då ej sen
att öppna vindögat, såsom fönstret ifrån
taket då kallades, och på en stege, som af Bose
hölls tillreds, klättra ned och direkte i Herauds
armar.
Då brudens flykt upptäcktes, var hon redan
med sin rätte make långt ute på hafvet, dit
bjarmerna med sina i sank borrade skepp ej
mäktade följa efter. De uteblefvo dock icke länge,
utan kommo, så snart deras flotta blifvit
iståndsatt, öfver till Sverige, att för andra gången
utkräfva hämnd. Men nu blefvo de i grund slagna
och tvungna att ingå förlikning, som bestod
deruti, att den gamle konungen af Bjarmaland
lofvade Bose sin dotter till äkta. – Heraud följde
honom ditöfver, för att bevista hans bröllop,
hvarefter han glad och lycklig återvände till sin
älskade Hleidur.
Utan något vidare störande sammanlefde nu
de i ungdomen så hårdt pröfvade makarne
lyckligt och sällt intill den sednaste ålderdom.
Hoffenberg, Helena, enka efter
grosshandlaren Didriksson, testamenterade år 1812 1,500 rdr
till Maria Magdalena kyrka, 7,500 rdr till
Murbeckska inrättningen och 25,000 rdr rgs till
Philipsénska skolan, allt i Stockholm, hvarför
hennes minne är tacksamt bevaradt.
Holck, Riborg, syntes, ehuru född till
rikedomar, i samma mån född till olycka. Hennes
far, öfverste Sten H., som dog 1704, tyckes hafva
varit en stor narr, ty det berättas om honom,
att han dagligen i sina böner inneslöt dottern
med dessa orden: "Gud gifve min dotter en
kapten eller major; får hon en öfverste eller
öfverstelöjtnant, gif den då skam, som det förtryter." –
Mången skulle ansett öfverstens hopp att få en
måg vara fruktlöst, emedan jungfru Riborg var
halt och krokryggig, mycket ful och till råga på
allt mer än vanligt inskränkt till förståndet. -
Emellertid visade det sig, huru guldet ofta
öfverskyler alla skröpligheter; ty Riborg fick
verkligen, till hennes fars stora förtjusning, en friare,
och lyckligtvis en kaptenlöjtnant, Claes
Gideonsson Rålamb. – Lyckligt hade det dock varit,
om denne friare aldrig kommit att föra Riborg
ifrån föräldrahemmet, för att, grym som han var
och otacksam för all den rikedom hans hustru
tillförde honom, bereda henne ett öde, ej mycket
olikt öfverstinnan Hertzenhjelms (se art. om
denna). Rålamb höll, nemligen, sin stackars både i
yttre och inre måtto vanlottade hustru instängd
inom en afskrankning i salen. Och när han der,
i sus och dus med sina dryckesbröder, på sitt
sätt njöt af hennes i boet förda förmögenhet,
plägade han öppna på dörren till hennes – icke
rum, utan prång, och under ett rått skratt peka
på henne och yttra: "se här är min papegoja."
– Fru Riborg var dock nog lycklig att ej lefva
länge, och dog barnlös.
Hollander, Sofia Henrika, dotter af
spannmålshandlaren Sven Hollander och dess maka
Gustafva Henrika Tottie, föddes i Stockholm d.
21 April 1815, gifte sig i Okt. 1846 med d. v.
bokhandlaren, filos. mag. Nils Wilhelm
Lundeqvist, i hans andra gifte, och blef enka d. 4
April 1863. Erhöll 1840 Svenska Akademiens
andra pris för skaldestycket Gustaf Wasa, och
har dessutom skrifvit åtskilliga smärre poemer,
dels otryckta, dels införda i tidningar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
