Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knorring, Sofia von - Knutsdotter, Cecilia - Knös, Thekla Levinia Andrietta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett tomt inre, dessa olika och slumpvis ditkastade
figurer, ingifvit henne olikartade idéer; denna
enhet i mångfalden, mångfald i enhet, dervid hon
gaf åt hvarje särskildhet sin egen lilla historia,
vexlande emellan ljust och mörkt – såsom på
asklocket.
Hon blef ofta mer och mindre skarpt
recenserad, såsom förläggande scenen i sina romaner
helst inom "la haute volée", härrörande af ett
alltför mycket uttaladt aristokratiskt sinne.
Crusenstolpe säger härom sanningsenligt: "Ödet hade
låtit henne födas bland en samhällsklass som
förr ansågs sjelfskrifven och uteslutande bestämd
för högre kretsar; och i en tidpunkt, då denna
gunst af slumpen icke jäfvades af allmänna
föreställningssättet. Hennes uppfostran och umgänge,
derefter lämpade, tryckte en viss aristokratisk
prägel både på hennes personlighet och penna:
icke den stela dumdryghetens, som är inskränkta
naturers utmärkande drag, inbillande sig vara
förbålt förnäma, då de brösta sig och se mindre
lyckligt lottade öfver axeln; men den fina och
lediga ton, som, då den tillika adlas af snillet,
både förtjusar och förbinder: men det
okonstlade i så väl sätt som ordalag, ådagaläggande
att man är hemmastadd i sin roll: men den säkra
takt, som anvisar hvarje föremål sin egentliga
plats, aldrig misstager sig om kostymen; aldrig,
å ena sidan, sänker det sublima i dyn, och
aldrig ej heller, å den andra – för att begagna
Thorilds kraftuttryck – ’målar en so i rosenrödt’."
Om "Torparen" säger han: "Hvilken säkerhet i
teckningen, hvilken glödande lidelse i
färgläggningen, och huru allt är natur! Det är en
trogen bild af menniskohjertat, infattad i hyddans
ram, der förblandningen intet ögonblick störes
af prydnader från förmaken."
Den 13 Februari 1848 – på sitt kära
Skålltorp, derifrån hon önskat att ej få flytta förr än
sista gången – slutade hon ett lif, så rikhaltigt,
derför att hon, under sina många års kroppsliga
lidande (buret under tyst tålmodighet) och vakna
nätter, reflekterat öfver, genomtänkt och
genomkänt detsamma mer än mängden, som dock
sofver bort en tredjedel, om ej mer, af lifvet.
Under dessa vakor sökte hon reda för sig mången
i dunkel sväfvande fråga – höjde sig genom
bönen varmare och närmare den Gudomlige Mästaren,
som i sin skönaste uppenbarelse – ordet i
samvetet – och genom Hans på våra hjertan
klappande hand – leder oss öfver alla
törnestigar, ja, brådjup, till den sköna, mer och mer
sig närmande, ljusnande hamnen – Han sjelf.
Hon önskade icke att dö, men var nöjd med
Guds vilja, talte månget kärleksord till de
sörjande hon lemnade, rörande att höra,
uppbyggliga att minnas. Under de sista tiotalen af
hennes lefnad – en fortsatt pröfning i lidandets
skola, med friskare mellantider, de förra burna
med tålig undergifvenhet, de sednare med
tacksam glädje – vann hon många och sanna
vänner; saknades djupt af sin man, efter ett mer
och mer lyckligt äktenskap – sin Augusta, sitt
enda, kära barn, Ebba, som hon med moderlig
glädje kort före sin död såg förlofvad med en
hederlig man, baron Gustaf Adelsvärd; dessa
henne närmast – och sedan icke minst saknad
af den förutnämnda systern och en yngre, ännu
lefvande. Hon är begrafven jemte sin mor, som
dog året förut, äfven på Skålltorp – sin man,
som följde henne efter 10 år, 1858 – sin
Augusta, död 1857 – sin Ebba, död 1864 – på
Skärfs vackra kyrkogård, nära Skålltorp.
Knutsdotter, Cecilia, testamenterade 1336 till
S:t Mårtens kloster i Skenninge sin gård
Bosatorp i Torpa socken.
Knös, Thekla Levinia Andrietta, född 1815,
dotter af den lärde theologen och författaren,
doktor Gustaf K., sysselsatte sig redan som helt
ung med litteratur, dels öfversättningar, dels
författandet af smärre dikter på vers, men kunde
på länge ej öfvertalas att från trycket utgifva
något bland sina arbeten. – Ändtligen, efter
faderns död och sedan många bland Theklas
litterära vänner, som ville henne innerligt väl,
deribland professorerna Atterbom och Böttiger m. fl.
lyckats öfvervinna hennes motvilja för ett
offentligt uppträdande på författarebanan, utkommo
ett par arbeten af hennes hand, såsom "Elfvornas
Qvällar" och "Dikter", i 2:ne delar. – Hon
utgaf äfven, tillsammans med mamsell Bremer samt
fru Louise Müller och dennas nu längesedan
aflidne make, Daniel Müller, en julkalender, kallad
"Fyrväpplingen", samt en annan dito, benämnd
"Konvaljerna", tillsammans endast med herr och
fru Müller. Öfversättningar af Thekla Knös äro:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
