Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Knös, Thekla Levinia Andrietta - Kolbe, Carolina Johanna Lovisa - Koopman, Alida - Kowsky, Gustafva von - Kraka. Se Aslög - Krakau, Cecilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Syrsan vid Spiseln", af Dickens, "Perlan bland
Dagar", "Agathas Man", "Riddaren Gevyune", af
Lever, "Byhistorier", af Auerbach, jemte tvänne
sceniska stycken, "Misantropen", komedi i fem
akter, af Molière, och "Hemkomsten", skådespel
på vers. – Hon blef 1851 af Svenska Akademien
prisbelönt för ett skaldestycke, "Ragnar Lodbrok",
infördt i nämnda Akademis Handlingar för nämnda år.
Efter det att Thekla, som vid ännu unga år
blef faderlös, hade den olyckan att sedermera
äfven förlora sin mor, vistades hon någon tid
hos direktör Müller och hans fru, de goda och
henne så varmt tillgifna vännerna, som bodde i
hennes födelsestad Upsala, der hennes barndom
och ungdom hade så lyckligt förflutit. Derifrån
flyttade hon till öfverstinnan Silfverstolpe, den
lika vittra som älskliga beskyddarinnan af
litteratur och skön konst samt af deras idkare,
särdeles dem, som behöfde skydd, råd, eller annan
hjelp. Men sedan äfven denna Theklas och
många andras oförgätliga vän med döden afgått,
vistas mamsell Knös stundom inom, stundom långt
bort från Upsala. Hon har länge varit sjuklig,
något hvartill stora olyckor varit skulden, lika
mycket som de ömma, de många, de oersättliga
förluster, som slagit hennes hjerta så
svidande sår. På länge har man ej hört någon
ton från hennes lyra; man vet ej om hon för
alltid låter den förstummas, eller om hon någon
gång ämnar ånyo stämma dess strängar.
Kolbe, Carolina Johanna Lovisa, född 1793,
dotter af kapellmästaren i Berlin Carl K., blef
1816 gift med grefven och landshöfdingen i
Westmanland Fredrik Ludvig Ridderstolpe. År 1832
utgaf grefvinnan "Sju Sånger", med
ackompagnement af fortepiano, och tillegnade dem H. K. H.
kronprinsessan Josefina. Äfven år 1834 utgaf
hon ett musikaliskt arbete, med titel: "Hvad
är Glädjen?" tillegnadt minnet af den bortgångna
vännen, fru Josefina Benedicks, af dess sörjande
vän Carolina Ridderstolpe. "Nya Sånger", med
ackomp. af piano, utgaf hon 1836. Hon
studerade som ung för C. M. v. Weber, och blef
äfven ledamot af Musikaliska Akademien.
Koopman, Alida, var gift med holländska
legations-sekreteraren Philippus Jakob Marius. Hon
dog d. 26 April 1850, 93 år gammal, och testamenterade
70,800 rdr rmt till pensioner åt
behöfvande ogifta fruntimmer inom Stockholm af
uppnådda 50 års ålder. Pensionsfonden kallas
Marii, och hvarje pension är 75 rdr rmt.
Kowsky, Gustafva von. Då den namnkunnige
Thomas Thorild, som 1793 af högsta domstolen
dömdes till landsflykt, biltog afreste från Sverige,
delades hans landsflykt af en ung flicka, Gustafva
von Kowsky, fattig prestdotter från
Södermanland, med hvilken Thorild någon tid förut gjort
bekantskap. Hon blef sedan hans lyckliga maka
och skildras som ett förträffligt fruntimmer.
Deras hus i Greifswald, der Th. blef professor, var
öppet för vetgiriga studerande, med hvilka hon
samspråkade om litteratur och konst.
Kraka. Se Aslög.
Krakau, Cecilia, har författat en berättelse
om sin tappre fader, kommendanten Martin K.,
som försvarade Gullbergs fäste vid Götheborg,
och hans lika tappra maka; och kunna vi ej
underlåta att här införa densamma, ur "Götheborgs
Magazin" för år 1760, så lydande:
"År 1611 om Påfvelsmessonatten, när kl. var 12,
kom K. Christian i Danmark för Gullberg, att
storma slottet, och lät skrufva 3 petarder uti
slottsporten; den ene gjorde hål igenom porten,
men de andre två gjorde ingen skada. Så stormade
de 5 gånger, och blefvo alla gånger afslagne.
Första gången släpptes fällbommarne neder, som
slogo af stegarne, och ihjäl folket, att de måtte
rygga. Den andra gången kommo de straxt, och
stormade, då blefvo de tillbakaslagna med lod och
krut af soldaterna, äfvensom med stenar utaf
vallen. Den tredje gången, då de förnummo, att
det var hål igenom porten, föllo de in derigenom
i hvalfvet, som de kunde komma igenom, då min sal.
fader med sal. moder gingo kring om vallarne, och
förmanade folket att värja sig manligen. Men sal.
fader kunde ej komma så fort, som han ville,
ned af hästen, hvarföre han bröt det andra
benet på batterien, der han red, och kunde ej
komma fort att förmana folket. Ändtligen kommo
25 eller 30 man af de danske in i vår stuga,
der vi barn voro och pigan gick och bakade; då
satte de sig kring bordet och bänkarne, och
begärde mat: för ty de voro matte och hungrige,
efter de hade i tvänne dagar intet fått mat;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
