Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lind, Jenny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
andra. Hon kunde, efter den stunden, icke mera
öfvertalas att uppträda på scenen såsom
agerande. Visserligen återstod den öfverlägsna
makten i hennes sång, men, ehuru man icke hörde
någon brist vid hennes föredrag, erinrade man
sig likväl den hänförelse, den fullkomliga illusion,
då hon med förening af sången och en allsidig
mimisk styrka målade passionen såsom verklig,
återgaf handlingen såsom lefvande.
Hennes första segerpris vann hon i Berlin,
till hvars publik hon kom, förberedd af
preussarnes omdöme, att ifrån det höga norden ingen
egentlig röst eller sång vore att förvänta.
Häpnaden blef derför så mycket större och fullt
svarande mot öfverraskningen. Man hade aldrig
förr sett denna förening af konst och natur,
ädelhet i ordens och rörelsernas uttryck, finhet och
böjlighet, det innerligt lekande i skämtet, det
höga, det storartade i återgifvandet af
handlingen. – Dernäst blef England den omgifning som
skulle öka hennes triumfer, som också ledde till
en börjande förbindelse, men som, ehuru hedrande
den syntes i yttre afseende, likväl icke lärer
svarat emot Jenny Linds upphöjda föreställningar
om det inre värdet hos den person som skulle
följa henne genom lifvet. Emellertid hedrades
hon i detta land genom ovanliga utmärkelser
(till och med klockringning i städer, då hon
ditkom, #####.). – Men i Amerika – detta land,
der konsten ännu icke hunnit ställa sig i bredd
med företagsamhet och konstflit – skulle hon
möjligtvis hafva rönt mindre framgång, om icke
hennes apparition varit förberedd genom
storartade humbugs af en man som kände
yankeelynnet. Följden var, att hon – värderad af
tusende – belönades af hundratusentals
menniskor, som offrade dollars till otroligt belopp, så
att hon derifrån återkom med betydande
tillökning på den rikedom som Europa förut
samlat åt henne.
Sjelf gjorde hon i Amerika en särskild
eröfring för sin person, då hon 1851, i Boston, vid
sina lefnadsöden, genom giftermål, fästade tyske
musikern Otto Goldschmidt, hvarefter hans namn,
i förening med hennes (Jenny-Lind-Goldschmidt),
öfvergått i konstnärshistorien.
Vid hennes första återkomst till
fäderneslandet efter de stora vunna triumferna i utlandet var
ifvern att höra och se henne så utomordentlig,
att stora summor offrades för ett så sällsynt fall
En vanlig försäljning af inträdesbiljetter kunde
icke nu komma i fråga. Publiken måste anteckna
sig och erhålla sådana i tur – hvilka snart gingo
i handel till allt mera stegrade priser, så att
dessa slutligen uppgingo till otroliga belopp.
Men efter konstnärinnans öfvergång till
pietismen blef svenska publiken – väl icke
kallsinnig, långt derifrån – men mindre färdig att
fortsätta den yrande hyllning man förut egnat
henne. En sådan förändring verkade oangenämt
på Jenny Lind, som under sin nya och
kosmopolitiska ställning blifvit van att icke finna
annat än beundran. Följden var att hon, i stället
för en fullkomlig svenskhet, som förr alltid i
utlandet värmde hennes hjerta, småningom lugnade
sig och fann möjligt att hafva ett fosterland utom
Sverige. Så har det nu blifvit. Hon är blefven
half främling för Sverige, och tillhör oss nu föga
mer än genom den välgörenhet som hon fortfar
att öfva utan flärd eller ostentation, och som
hon öfvar i ganska vidsträckt skala, så väl för
välgörande inrättningar som för enskilda. Vi
vilja endast nämna en del af dem: År 1848
grundlade hon en fond till resestipendier åt
artister, hvilken fond 1859 uppgick till 55,000 rdr
rmt; till Malmqvistska barnhusinrättningen i Maria
församling har hon gifvit 10,000 rdr; till
Diakoniss-inrättningen gifver hon årligen 1000 rdr; till
en kyrkbyggriad i Illinois i Amerika gaf hon 6000
rdr, sedan hon förut till Unonii kyrkbyggnad i
samma land skänkt 8000 rdr; äfven till
Institutet för Döfstumma och Blinda vid Manilla gaf
hon ett nytt orgelverk m. m.
Under sin hitintills sista vistelse i Sverige
(sommaren 1865) bebodde hon ett landtställe,
ungefär en mil utanför Stockholm, i mycken
afskiljdhet, besökt blott af sina förra mest intima
relationer. Man kan säga att Stockholm icke
visste att hon fanns i dess närhet.
Icke blott den förlängda vistelsen i
främmande länder, utan också hennes giftermål med
en främling torde haft del i det lugn, med
hvilket hon i allmänhet umbär Sveriges moderliga
luft och dess folks egendomliga karakters trefnad.
Det är en hugnad att slippa afsluta denna
korta teckning med den vanliga uppgiften om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
