Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nilsdotter, Christina - Nissen, Henriette
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtbörder, språkrenheten och behagen hos
"Elfdrottningen från Norden", såsom hon der kallades,
öfverträffade allas förväntan. Ifrån den stunden
tillhör hennes rykte Europa, äran af hennes
landsmanskap Sverige.
Under fortsatta triumfer låg fäderneslandet
och det fordna, torftiga fädernehemmet
oföränderligt i hennes håg. Upptagen och hyllad med
betydliga apanager, längtade hon efter
hemlandets skogar och vattenfall, längtade efter
anhöriga, för hvilka hon nu kunde vara till en hjelp,
såväl som till innerligaste hugnad och glädje.
Endast med svårighet kunde hon erhålla så lång
tids permission som för en resa till Sverige –
dock med förbindelse att ingenstädes offentligen
uppträda. Hon kom till fäderneslandet, men
endast för att återse fädernehemmet. På
närmaste bangård var henne torparegubben till mötes,
och med gladaste öfverraskning kastade sig den
nu eleganta damen om faderns hals. – Det var
såsom det borde vara, säger man; ack ja! men
mången som blifvit belyst af lyckans och
medgångens sol skulle kanske funnit sig besvärad i
det offentliga utaf detta kontrasterande möte.
Oförderfvade natur som verlden icke
öfverväldigat!
Efter det korta besöket i Småland återvände
Christina till Paris, utan att återse Stockholm,
der hennes fåfänga, om hon haft någon sådan,
kunnat tillfredsställas af ett sannolikt helt
annat emottagande än då hon före sin utresa lät
höra sig der. På Theatre Français, der hon
nu, mot stora honorarier, är engagerad för tre
år, fortfar hon att uppbära nya triumfer,
värderad för sina talanger och högaktad för sin
personlighet.
Resande landsmän, som besökt henne i
hennes Pariser-hem, hafva icke kunnat nog beprisa
hennes enkelhet midtibland all den komfort,
hvarmed hennes lyckliga ekonomiska ställning
lemnar henne tillfälle att omgifva sig.
Om nu detta kan kallas blott en början,
och denna början är vid nitton års ålder, skulle
man vara färdig att ställa för henne ett lysande
framtidshoroskop. Men – framtiden tillhör oss
icke, endast det närvarande. Hennes vänner
önska och hoppas åtminstone att den lycka, som
är henne beskärd i hennes lyckliga lynnes och
väsendes beskaffenhet, skall finna henne trygg
och lugn äfven i möjligtvis vexlande öden.
Nissen, Henriette, en af Sveriges utmärktaste
sångerskor, är född i Götheborg af judiska
föräldrar 1821. Redan som barn röjdes hennes
musikaliska fallenhet, och vid 13 år sjöng hon
inför ett sällskap, bestående af slägtingar och
vänner, Annas parti i Don Juan. Ej blott hennes
röst, utan äfven hennes föredrag, en följd af
barnets egen uppfattning, väckte de närvarandes
förvåning, och man fann skäligt att icke
försumma utbildningen af så ovanliga naturgåfvor,
hvarför hon erhöll till lärare musikdirektören
Günther, fader till den utmärkte tenoristen vid Kongl.
theatern. Hon inskränkte sig likväl ännu till
enskildta sällskapskretsar, och någon gång att
offentligt uppträda för ett välgörande ändamål,
eller för att biträda resande artister, hvilka i
hennes födelsebygd gåfvo konserter; men kännare
försäkrade, att hennes anlag förtjenade en mera
artistisk behandling och kunde göras äfven
ekonomiskt inbringande. Den unga sångerskan hade
ännu aldrig tänkt på annat ändamål med deras
odling, än eget nöje och glädjen att kunna
dermed bereda andras, samt till lön skörda deras
bifall. Hon borde likväl tro hvad behörige
domare sade henne, det hon var ämnad att lysa i
en större sfer, än den inskränkta sällskaps- eller
på sin höjd amatörs-kretsen, och hon beslöt
således, i Juli månad år 1840, att begifva sig till
Paris. Föräldrar och anförvandter gåfvo
ändtligen, icke utan tvekan, sitt samtycke härtill.
Sedan hon i ungefär två år i Paris njutit den
ryktbare Garcias undervisning, erbjöds henne
anställning vid Italienska operan derstädes, och hon
uppträdde med den mest bestämda framgång i
Adalgisas roll i Norma. År 1843 gjorde hon ett
kort besök i fäderneslandet och kom äfven till
Stockholm, der hon gaf flera konserter, deribland
den sista middagstiden på Kongl. theatern, något
som händt blott en enda gång förut, med Taglioni,
och af samma orsak, nemligen att hon följande
morgon skulle afresa, och de många, som ännu
ej fått höra henne, önskade sig ett tillfälle
dertill. Hon har sedan tillhört dessa europeiska
konstryktbarheter, dem hvarje stor lyrisk scen
söker att, åtminstone för någon tid, tillegna sig.
Hon har således uppträdt än i Petersburg, än i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
