Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nissen, Henriette - Nissenius, Öllegård - Nolanväder, Anna Margaretha - Nonnen, Emily
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tysklands och Italiens förnämsta städer, 1847 i
Florenz och 1848 i London. Hon blef 1850 gift
med tonsättaren Siegfried Saloman, och kallade
sig derefter Nissen-Saloman. För närvarande
vistas hon i Petersburg såsom lärarinna vid
Musikkonservatoriet, sedan hon förut haft engagement
vid Italienska operan derstädes, i egenskap af
primadonna.
Nissenius, Öllegård, dotter till Henrik Nissenius,
prost öfver Willands härad och kyrkoherde
i Ljungby, skall, då Carl XI under danska
kriget vistades i trakten, funnit nåd inför
konungens ögon och stått i ett förtroligt förhållande
till honom. Det var för hennes skull som hennes
broder, Peter N., jemte systrarne, adlades år
1679, under namnet von der Wettering. Fryxell
tror ej på detta förtroliga umgänge, men kan ej
förneka, att fadern fick betydliga fördelar af
konungen, som också upphöjde hans söner i
adligt stånd; emellertid upplyser Anreps Ättartaflor
att han hade blott en son, Peter, som blef
adlad, jemte tre systrar, Christina, Dorothea och
Helena, men nämner ej Öllegård. Palmsköld
berättar, att anledningen till regndropparne öfver
rosorna i deras vapen skall vara den, att en
kavaljer under lek, i konung Carl XI:s närvaro,
nedsatte en af dessa Ljungby prestdöttrar
baklänges, bar, i en vattenså.
Efter konungens bortresa blef jungfru
Öllegård gift med borgmästaren i Malmö Aschenborn.
Såsom enka efter honom skall hon lefvat kärleksfullt
med majoren Casper von Böhnenr som lofvat
henne äktenskap, hvilket löfte dock aldrig
gick i fullbordan. Enligt Stjernman har hon dött
1712, men enligt Barfod skall hon hafva lefvat
långt efter v. Böhnen, hvilken afled 1719. Hon
skall då hafva varit i flera år blind, och hennes
enda nöje under detta tillstånd var att handtera
sina dukater, dem hon hade inlagda i en s. k.
katt eller luden skinnpung. En flicka, som hon
haft hos sig, säges dock hafva spelt henne det
puts, att sprätta upp pungen och småningom
minska dukaternas antal. Då gumman tyckte sig
märka denna minskning, förstod flickan aflägsna
hennes misstankar genom den anmärkningen, att
det endast var känslokraften i den gamlas fingrar
som blifvit försvagad.
Nolanväder, Anna Margaretha, blef vid 2 års
ålder bortstulen af en Vingåkersbo, men tjufven
bekände, efter 13 års förlopp, på dödsbädden, sitt
brott för presten, då föräldrarne återfingo
flickan, som sedan länge var namnkunnig i orten
för sin skönhet. Hon blef gift med borgmästaren
i Skenninge Olof Håkansson af Thorsrumsslägten.
Nonnen, Emily. Detta namn, som är
allmännare kändt genom den gagnande verksamheten
hos Edward Nonnen, stiftaren af det första
landtbruks-institutet i Sverige, är bland litteraturens
vänner lika ryktbart genom Edwards syster,
Emily. Vi hade ämnat författa hennes biografi,
men, för att ega den säkraste källan, begärt data
dertill af miss Nonnen sjelf. Till svar på denna
vår anhållan erhöllo vi nedanstående, af henne
sjelf författade, uppsats, den vi icke fördrista att
hvarken förkorta eller utvidga. Den enkla
framställningen är naturligtvis bättre än allt hvad
man ville tillägga; den vittnar om den varmaste
kärlek för allt godt och ädelt, och om en verksamhet
som hel och hållen varit och är föranledd af
denna, det storas och sublimas enda drifkraft.
Vi införa här nedan den oss lemnade uppsatsen:
"Jag föddes i London, der min far bebodde
ett mycket vackert hus nära Buckinghampalatset,
och midtemot S:t James’ Park, hvars gröna,
lummiga alléer blefvo en tummelplats för mig
och mina syskon under våra första barnaår, utom
vid den tiden, som vi brukade tillbringa på landet
eller vid hafskusten. – Föräldrarne förde ett
ganska angenämt hus; utmärkta personer, såväl
konstnärer som vetenskapsmän, bland hvilka
sednare Faraday, Foster, m. fl., gästade ofta der,
och ett af mina käraste minnen från barnaåren
för mig tillbaka till de aftonstunder, då jag satt
uppkrupen i ett soffhörn i det trefliga förmaket
och lyssnade till deras samtal. – Redan under
mycket tidiga år utgjorde Shakespeare min
älsklingslektyr. Vid sex års ålder stod jag på en
pall och deklamerade tal ur Julius Cæsar, eller
lutade mig öfver en af stolar improviserad
balkon, med en slöja på hufvudet, och spelade
Juliets roll, under det att en äldre syster föreställde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
