Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nonnen, Emily
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Romeo. Vi voro också mycket roade af att spela
komedier, som författades af min äldsta syster,
och som på födelsedagar och vid andra
högtidliga tillfällen uppfördes för en krets af närmare
vänner.
"Min far, som egde stor förmögenhet,
sparade intet på sina barns uppfostran; de
utmärktaste lärare i London anlitades, och äfven jag
började tidigt att draga nytta af deras
undervisning. Detta varade emellertid icke länge, ty
när jag just fyllt sju år fingo vi lemna detta
sköna hem. Min morbror, den för sin qvickhet
och sina storartade planer bekante Robert
Lorent, hade nemligen under den tid, då Napoleons
krig rasade och största delen af Europa led
under kontinental-systemet, flyttat från Hamburg
till Sverige, der han i närheten af Götheborg
anlade det stora sockerbruk och porterbryggeri,
hvilka nu tillhöra hrr D. Carnegie & C:i. Deri
hade äfven min far nedlagt sin betydliga
förmögenhet. Men efter en tid vållade oförutsedda
omständigheter, att han fann sig tvungen att
lemna fäderneslandet och flytta hit med sin
familj, för att sjelf se till affärerna. Tretton
dagar tillbragte vi på sjön, ty då funnos ännu inga
ångbåtar emellan England och Sverige.
"Ankomna hit, bodde vi först på min
morbrors egendom Lerjeholm, men snart köpte
min far det vackra landtstället Liseberg, der vi
ännu bo.
"På den tiden, emellan 1820- och 30-talet,
företedde Götheborg en helt annan anblick än
den nu gör. Den så kallade goda tiden var förbi;
kriget hade upphört, sillen hade dragit sig
härifrån; allting låg i lägervall; det fanns icke så
mycket som en bokhandel i staden; ville man ha
något verk, fick man vänta till dess att en
bekant reste till Stockholm och be honom taga det
med sig tillbaka. Skickliga lärare funnos heller
icke. Hvad skulle man då taga sig till? I
början undervisades vi yngre af vår äldsta syster;
men hon gifte sig snart, och flyttade efter en
tid tillbaka till England. Min far, ehuru mycket
upptagen af affärer, egnade hela sin lediga tid
åt sina barns uppfostran. Dessutom hade
föräldrarne ingifvit oss håg för sjelfbildning, och
derför skola vi alltid vara dem tacksamma. Vid
femton års ålder började jag och en annan syster
studera latin för vårt eget nöje, och ehuru
helt andra sysselsättningar sedan hindrat oss
från att fortsätta detta studium, skall jag aldrig
glömma den njutning, som det skaffat oss och
den nytta vi deraf dragit; och när jag nu hör så
många röster i Sverige höja sig emot ungdomens
begagnande af detta bildningsmedel, kan jag ej
annat än beklaga att de skola gå miste om den
njutning, som ett förnuftsenligt bibringande af
forntidens herrliga språk medsigför. Men hvad
som mest under denna tid roade oss, var
målning, som vi, ehuru med föga ledning, ifrigt
sysselsatte oss med. Dyrbara kopparstick efter
Raphaels och andra konstnärers mästerstycken, dem
föräldrarne hade med sig från Italien, der de
tillbragt ett år, hade kanske lagt grunden till vår
smak i den vägen.
"Men snart hopade sig mörka moln öfver
vår hittills klara horisont. Min morbror dog
hastigt; min far, som gått i borgen för honom,
förlorade hela sin förmögenhet. – Nu gällde det
att anstränga sig. Min bror, som köpt
egendomen Degeberg, anlade det första svenska
landtbruksinstitut derstädes. – Jag reste till
Köpenhamn, för att under sådana lärare som
professorerna Eckersberg och Rörbye vidare förkofra
mig uti oljemålning. Mycket vänligt omfattad af
Thorwaldsen, fick jag rita i hans egen atelier,
och genomgick en kurs i anatomi, hållen för
några damer, som egnat sig åt konsten, af den
utmärkte professor Stein. – Så tillbragte jag ett
och ett halft år på ett mycket angenämt sätt i
det trefliga, för skön konst nitälskande
Köpenhamn. – Just som jag skulle resa hem, erbjöds
det mig att blifva lärarinna uti oljemålning för
den nuvarande drottningen af Danmark och
hennes syster, samt några andra högtuppsatta
damer. Tillbudet var lockande, dock kunde jag
icke besluta mig för att helt och hållet
öfvergifva det kära föräldrahemmet, utan återvände
hit och sysselsatte mig med porträttmålning.
"Året 1843 tillbragte jag i Stockholm, der
jag målade flera porträtter, synnerligen i
aquarelle, en då här okänd genre. (?) Fröken
Adlersparre hade på den tiden inrättat en atelier i
sina rum, der jag, Amelie Lindegren och några
andra damer samlades om aftnarne för att rita
efter gips och lefvande modeller. Professorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
