Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
blott bit för bit kunna tillegna oss henne bör vara oss en så
mycket större eggelse att oaflåtligt sträfva efter densamma;
känslan af, att vi aldrig kunna tillkämpa oss hela sanningen,
gör att hvarje liten flik deraf får ett oändligt värde för oss.
Ty hvem instämmer ej med hela sin själ i den store Lessings
ord: »Icke sanningen, i hvars besittning menniskan är eller
förmenar sig vara, utan den allvarliga möda hon nedlägger på
dess ernående, utgör menniskans värde; ty icke genom
sanningens besittning utan genom hennes sökande utvecklar sig
menniskans kraft och dermed hennes fullkomlighet.»
Men hvari består då den sanning, som himmelen
förkunnar oss?
Före Copernicus, när jorden ännu ansågs för verldsalltets
medelpunkt, kände sig menniskan stå i spetsen för detta
verldsallt; allting var till blott för hennes skull, allt – ända till
himmelens stjernor – måste tjena henne. En sådan tro kunde
tydligen ej leda till något godt; den hindrade menniskan från
att lära känna sig sjelf och främjade hennes hersklystnad; den
intvang gudsbegreppet och dermed äfven religionen inom trånga,
ovärdiga skrankor, i det att dess bekännare – i full
öfverensstämmelse med sin uppfattning af universum – hängde
gudamanteln omkring det egna jagets lumpnaste skapelser. Följden
häraf kunde ej varda annan, än att de ohyggligaste och
naturvidrigaste utsväfningar af fantasien förklarades heliga och
framstäldes såsom gudadyrkan eller Gudi behagliga verk. Tyranni
och grymhet följde snart denna heliga vantro i spåren.
Villfarelsen utbildade sig efter hand till ett inveckladt system, och
der det ännu fattades en sten i bygnaden, der inpassades den
af lidelsen.
Sålunda förbrukades den samlade kraften hos dem, som
förde mensklighetens talan, på uppförandet och
vidmakthållandet af en ihålig byggnad, som måste komma att intaga en
skef ställning gent emot sanningen, emedan byggningsmännen
saknade naturens vattenpass. Naturen var just den hörnsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
