Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Om stjerntyderi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
16 OM STJERNTYDERI.
Under bar himmel tillbragte det vilda Kaldéeiiandets
nomadfolk nätterna bland sina hjordar. Alltifrån den spädaste
barndomen fängslades herdens och jägarens blickar af den
ogrumlade stjernhimmelen och menniskoslägtes första vetande var
kunskapen om stjernornas upp- och nedgång. Här vid
mensklighetens vagga räcka vetenskap och vantro hvarandra handen
och stjernkunskapens första blad innehålla tillika stjerntyderiets
urhistoria.
Astronomi och astrologi äro gamla beteckningar för två
begrepp, som ej hafva något gemensamt, och dock hafva dessa
båda benämningar fordom ofta förvexlats med hvarandra. Medan
den förstnämnda har satt till sin uppgift att utforska
natur-tanken, logen (grek. nomos), enligt hvilken stjernorna (astra)
röra sig, är astrologiens mål att komina det inflytande på spåren
som stjernorna utöfva på menniskornas öde.
Grekerna torde näppeligen hafva anat, huru träffande båda
begreppens karakteristik uttryckes ined dessa båda benämningar.
Logos j ordet, är uttrycket för en tanke; in en äfven i det mest
utbildade språk är ordet icke i stånd att fullständigt uttrycka
tanken, hvaremot nomos, lagen, betecknar något i naturen
befintligt, något absolut, något af det menskliga språket oberoende.
MelMi nomos och logos är samma skilnad som mellan själ och
kropp. Se der det förhållande, hvari astronomi och astrologi
stå till hvarandra. Astrologien är i sjelfva verket endast ett
olämpligt uttryck för en i sig sjelf riktig, skön och storslagen
tanke: »hela naturen är eii enda organism, livars alla enskilda
fenomen stå i det innerligaste samland med hvarandra. Här
gifves intet närvarande och intet tillkommande, intet stort och
intet litet, ingen födelse och ingen död. Här betingar den ena
företeelsen den andra, liksom den ena länken i en kedja griper
in i den andra. »Ingenting är så anmärknings vardt», säger
Novalis, »som naturens obegränsade samtidighet. Öfver allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
