Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Månskenssvärmeri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
MÅNSKENSSVÄRMERI. 157
framstälde en följd af olika faser. Den ena af bilderna visade
samma fas som förenämnda fotogram ’ af Rutherford och är
således tagen omkring tre dagar efter första qvarteret. Här
framträder närmast, i underbar plastik, den fruktansvärdt
söndersplittrade marken i det södra polarbältet. Detta gäller om
möjligt i ännu högre grad om de mäktiga half cirkelformiga
bergsträckorna Apenninerna och Kaukasus i norr (glöm icke:
söder ofvantill, norr nedantill). Denna bergkedja omsluter i en
stor båge 3 kratrar, Aristillus. Autolikus och Archimedes, hvilka
just glänsa i morgonsolens strålar.
Här visar sig till exempel redan en af de vid slutet af
tredje afdelningen nämnda företrädena framför den nästan fem
gånger större Mädlerska kartan, i det att centralkäglan hos den
understa af de tre nämnda kratrarne (Aristillus) visar ytterligare
en liten krater, om hvilken hos Mädler ej finnes någon antydan
hvarken på kartan eller i texten. Det söder om den största af
de nämnda kratrarne (Archimedes) utlöpande stora svalget,
som alldeles försvinner på kartan, visar på fotogrammet
tydligen sina höga och branta parallela väggar, likasom den bekanta
stora klyftan i Alperna, hvars bildningssätt är af högsta vigt
för åsigterna om månytans utveckling. De intressanta rännorna
(linieformiga remnor i marken) vid Hyginus och dess granskap
visa sig här såsom mycket ljusa linier, hvilket säkerligen har
sin grund endast i-beskaffenheten af bergets brottytor.
Underbarast likväl åskådliggöres här det för den i andra
rummet omnämnda fotogranen väsentligt egendomliga företrädet:
de mångfaldiga gradationerna i markens reflexionsförmåga och de
olika, från talrika kratrar utlöpande strålsystemen. Man vinner
här i allmänhet genast den öfvertygelsen, att den förhöjda
reflexion sf orm agan står i afgjordt samband med kraterbildningen,
en öfvertygelse, som de vanliga månkartorna aldrig förmå gifva.
Och häri ligger just kärnpunkten af den betydelse, som
månkartorna hafva för vetenskapen.
Skola någonsin lagarne för verldarnes uppkomst af slö j as,
så får ej ögat stanna vid enskilda företeelser, som jorden för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
