Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Aldrig i sitt liv hade Maria hört en så trösterik
och välsignad stämma.
— Tänker du spela länsman för oss ? Är det för
du har så blanka knappar? Maria kikade fram
bakom Kajsas rygg. Där stod en ljus och stark och
fruktansvärd stridsman, inför vars mod och styrka
alla måste vika. Så grann han var och så härliga
kläder! Alldeles lik den gudsmannen Daniel han
hade namn efter, han som gick fri och glad ur och
i lejongropen. När han stod emellan henne och de
grymma gycklarna som voro utan förbarmande,
blev hon med ens fullkomligt lugn. All den tillit och
hängivenhet hennes väsen var mäktigt, strömmade
mot honom. Hon sköt undan Kajsa, det
övernaturligas maktlösa representant, för att få skåda en
mans starka ingrepp till hennes förmån.
Efter åtskilligt bråk och protester lomade
skaran av. Maria tillskrev Daniels övermänskliga
styrka denna underbara verkan, ty hon visste ej
att han skrämt herrgårdsfolket med nyheten att
gamle baron låg för döden. Lugn och full av glädje
somnade hon och sov ostört intill uppståndelsens
morgon.
När Maria påskdagens morgon kom linkande ut
ur skolan för att hämta vatten ur kyrkbrunnen, stod
Daniel där. Det var ännu långt till kyrkdags och
inga människor syntes, men han var där.
— Fick du fred sen, Maria?
— Jaa då, och tacka till.
2, — Wägner, Svalorna flyga högt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
