Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3°
blir för gammal, eller besöka huvudstaden eller
spara 5 000 kronor.
En mjölnare, som icke mer har något att mala,
må dra upp dammluckan och låta vattnet strömma
fritt. Men vad skulle man säga om mjölnare som
sitter med uppdragen lucka och ser vattnet sjunka
i kvarndammen, medan ständigt nya lass med säd
lassas av vid kvarndörren? En sådan mjölnare var
Maria. Hon lät med största lugn tiden forsa bort
utan att använda den mer än till det nödvändigaste.
Hon använde blott en ringa del av den kraft som
fanns vilande hos henne. Den spänning, den iver
som är nödvändig för att en människa skall till det
yttersta göra sig till godo energien ur tidens ström,
den hade slappnat hos henne.
Den som upptäckte att hon malde rent för lite
säd var åter baron Mustcamp. Det skedde av en
slump först sedan ännu några år hade gått. Tre
guvernanter, en informator och lärarinnan vid
kyrkskolan hade misslyckats i att lära hans yngsta
son Charles stava svenska språket. Då var det någon
som påminde honom att lärarinnan i Åskefällan
hade ett underbart tålamod med dumhuvuden.
Genast for baronen till Maria med pojken och mutade
henne med en vakthund att åta sig det otacksamma
försöket.
Lennart hade lämnat henne nu. Han var i tjänst
på herregården, och inför utsikten att få en hund
till sällskap i sin nya ensamhet övervann Maria sin
obenägenhet inför ett friherrligt barn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
