Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Abborrar på noten - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
II
Rottweilern hette Ka, han var i sin första ungdom
och en stor skönhet. Fast och ädelt byggd, svart och
blank, med den rätta gula teckningen på huvud och
bringa. Han var utbildad till vakthund men efter
en termin i skolan lade han om sin bana och blev
underlärare, för att bättre kunna tjäna Maria.
Baron Mustcamp upptäckte detta en dag då han
kom ridande till skolan för att höra på en lektion.
Det var en fridfull försommarmorgon som alls icke
stördes av tanken på den snart förestående examen.
Klädd i en hemmavävd bomullsklänning gick Maria
omkring som en mor bland sina små, själv moderlig
i gestalt, handlag och tonfall. Hon hjälpte första
småskolans barn till rätta med att runda magen på
ett a. Andra småskolan hade under tiden fått tio
additionstal, och Ka hade på sitt ansvar att de löste
sin uppgift flitigt och noggrant. Det var ett nöje att
se med vilken vaksamhet och mildhet han behandlade
sin klass. När Charles på Askenäs ryckte Inga-Britt
från Läppamåla Frälsegård i flätan, var Ka genast
på platsen. Mer behövdes vanligen inte, ty barnen
kände hans krafter. Men i dag var baronen där och
depraverade klassen.
— Gör om det, viskade han i barnslig iver till
sonen. Charles ryckte åter Inga-Britt i flätan. Ka
morrade.
— En gång till! Ka gick efter överläraren.
Varken Maria, barnen eller Ka förstodo vad det
var baronen skrattade så ohejdat åt. Maria stod
fullkomligt oförstående inför denna munterhet hos
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
