Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
fruntimmer som lärarinnan, sade han. Annars hade
jag nog aktat mig att ta tjänst i den här socknen.
— Ja, jag är rädd, Persson, att lagen är likadan
i Ljungheda och Appelryd.
Persson begrundade detta. Han ville uttryckt att
det nog fanns en skillnad på lagens tillämpning,
men det var för svårt för honom.
— Djävla orättvis lag, sade han. Det är precis
som om man gjort något illt, för det första. Och
sen ska man böta för barn, fast man varit i arbete,
så att man inte kommit i tillfälle. Ja, det var bara
det jag ville sä, att för september betalar jag inte
ett öre, och inte för oktober heller.
— Men nog är Persson för fin karl att överlåta
sina fadersplikter på en stackars kriminaldåre?
Och kasta denna skam över mor och barn?
— Anton är moe förmögnare än jag. Och jag har
vittnen på att han var hemma förra hösten. Hans
syster, hon sa ändå, att överläkarn måste ge honom
fritt, när oliverna var mogna, för han styrde sig
inte annars.
Maria började bli orolig att han skulle uppehålla
henne, så att hon komme för sent till begravningen.
— Det är min plikt att se till att barnet får sitt,
sade hon kort. Fosterhemmet tar det inte gratis. Om
inte Persson betalar, så blir ju jag tvungen, fast
jag inte vill, att låta landsfiskalen ta ut införsel i
Perssons lön.
— Då slutar jag upp å arbeta. Vad lönar det sig
att träla? En sliter ju kläder för allt en förtjänar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
