Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
— Jag måste tala om för Persson, att då blir det
arbetsinrättning.
Nu hade han äntligen svaret.
— Sätta en sån till barnavårdsman som hatar alla
herrgårdsdrängar, sade han.
Hon svarade inte, hon bara vände sig och gick,
men han hade glädjen att det tagit hårt.
Ack, så var det nere i dalen hos människorna.
Maria visste intet om att Skörd vandrat gamla
vägen den kvällen han kommit till henne. Men nu
gick hon själv Skörds väg åt motsatt håll, ty hon
älskade dess tystnad och orördhet.
Genom dalar och höjder gick vägen, genom
barrskog, över fällor som lyste av krösen och
blommande ljung. Den rundade två små ensliga sjöar,
den passerade tre vackra gårdar som en gång legat
nära allmän väg och nu utlämnats åt ensamheten,
men de hade nu alla radiomaster, precis som hon.
Den strök förbi häxans nässelomväxta hus.
Maria stannade vid stugan, betraktade
skräphögen där nässlorna växte höga över trasiga
bleckkärl och rostiga sillburkar och sade högt: — Se, en
så barmhärtig grupp nässlor!
Kajsa höll sig försiktigt bakom sin stora myrten
för att vandraren skulle tro att hon var borta. Men
Maria lät sig icke bedragas, hon knackade både på
dörr och fönster. Hon hade satt sig före att icke
gå förbi utan att tala vid gumman, vars livs elände
nu kunde lösas så lätt, sen Lennart fått rakmaskin.
Då Kajsa såg vem det var, bekvämade hon sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
