Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
Han hade nu en tid levat med människor som höllo
honom för ett högre väsen, utrustat med
övernaturlig rikedom, visdom och godhet. Han hade varit
fullkomligt lycklig vid att göra dem lyckliga och
känna mot sig deras tacksamhet. I dag skulle han
möta två människor som hade en annan syn på
Daniel Skörd, två människor ur vilkas tjänst han
flytt. Man tycker icke om att träffa människor
som stå i förbindelse med ett nesligt minne. Men
måste man möta dem, så vill man till varje pris
besegra dem, så att de förstå vilken karl man kan
vara när man kommer på rätt ställe, bland de rätta
människorna. Daniel ville besegra baron Mustcamp
och Maria, det var en av anledningarna att göra ett
ståtligt barndop. Den andra anledningen stod icke
lika klar för honom.
Medan han stod ute på backen och rakade sig,
föll en skugga som skymde hans utsikt över sig
själv i spegeln.
Han såg upp, och där stod ett fruntimmer som
han inte kände.
Han stirrade på henne och blev därunder
långsamt röd upp mot pannan.
— God dag, Daniel, sade hon.
Det var Maria.
— Du kommer tio minuter för tidigt! utropade
han.
Det var hans första hälsning på tjugufem år,
och den lät så bakvänd att Maria mot sin vilja måste
skratta, fast hon samtidigt blev ond.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
