Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
— För all del, sade hon, jag skall icke störa.
Och därmed gick hon ner mot sjön ett stycke förbi
honom och stugan.
Gäddsjödalen var full av dimma ännu, det såg
alldeles ut som om man vore ovan molnen. Men
de sjönko och fördelade sig så snabbt under solens
strålar, att när Skörd var färdig med sin toalett,
var sjön det också och låg där, blank och mörk,
rykande blott helt svagt som en avsvalnande dryck.
Då visade sig också Läppamåla by på andra sidan
sina ljusa inägor med de röda gårdarna som liknade
röda rosor inne i en stor bukett av höstgula lönnar.
Medan Maria stod där och frånvarande
betraktade Gäddsjöns framträde ur dimmorna, hörde hon
Daniels röst bakom sig: — Var så god, nu kan du
få vända dig om.
Han stod där nu blank och färdig, och krängde
på sig sin nya röck över en råsidenskjorta vars
make ingen skådat i Gammalrödja annat än på
Askenäs.
Rakmaskinen låg på bänken och slog gnistor i
solskenet.
— Vill du låna mig den här och visa hur man
bär sig åt? frågade Maria.
Daniel granskade henne med en snabb,
genomträngande blick. Sedan vände han sig till spegeln,
och medan han knöt sin nobla halsduk, talade han
till sin bild däri.
— Hon är sig inte lik, sade han till den. Jag
vet inte om jag skulle känt igen lärarinnans Maria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
