Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i3i
låsa in alla ensamma fruntimmer i en fästning och
skicka omkring alla våra hemliga brev i dyrkfria
skrin. Och nu låter vi dem ligga i sina små stugor
och tunna kuvert. Men Maria har det så ställt, att
hon inte borde vara för sorglös. Hon har gjort sig
förfärligt illa omtyckt på sina håll.
— Ja, sade Maria, det vet jag, hos de försumliga
barnafäderna.
— Å ja, de små slarvorna från dansbanan tycker
lika illa om att få hennes inblandning i sina affärer
som bondpojkarna. Och gubbarna som får betala ut
för barnbarnen är värst av alla. Min dräng Persson
har hotat mig, ifall jag drar av på hans lön, som jag
förständigats att göra, att så berykta Askenäs, att
jag inte skall kunna få folk. Så att jag har blivit
tvungen för Marias skull att köpa en traktor som
jag inte kan betala. Den ska Douglas och Charles
få turas om att sköta, när drängarna flyr.
Medan sällskapet uppe på åsryggen beundrade
guldinläggningarna från björkarnas gula kronor i
barrskogens gröna botten, gick Lennart lite i förväg,
för det var då ingenting att beundra, att det frusit
innan potaterna kommit ur jorden.
Men då baronen fick se rödjorna, ropade han den
unge rödj ären tillbaka.
Han var verkligt imponerad, men det uttryckte
han på följande sätt:
— Hör på han, Håkansson, ett torp med så
präktiga nyodlingar säljer jag inte billigt.
Maria lystrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
