Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
152
— Ska baron sälja Skördatorp.
— Inte gärna. Jag ville gärna ha kvar min prima
torpare. Men nuförtiden duger det ju inte att vara
torpare. Nu ska var och en ha sitt eget för att ha
intresse av att arbeta. (Ett yttrande som
uppenbarligen motsades av just de rödjor de nu
passerade.) Jag ska säga herrskapet, sade baronen
undervisande, det finaste som man kan träffa på i
världen, det är vid min adliga vapensköld en verkligt
intresserad arrendator som rycker upp en gård för
gårdens skull och sedan flyttar till en som är lika
usel som den första för att göra sammalunda. Ja
och så en torpare, som rödjer och odlar för
rödjandels egen skull.
— Detta var då ett överraskande omdöme, sade
kyrkoherden med sin allra mest undfallande röst,
jag trodde att i brors symbolum ingick också fjärde
trosartikeln.
— Vad nu då, sade baronen vädrande försåt, det
finns ju bara tre.
— Ska jag behöva erinra bror om hur den fjärde
lyder: Jag tror på den privata äganderätten.
— Inte så dumt, det träffar bara inte mig. Fråga
min son!
— Nej, far går nog mera i kyrkoherdens stil,
sade Douglas.
Kyrkoherden såg glatt överraskad ut, men
baronen dämpade hans glädje.
— Det lika litet, sade han. Bror frågar kanske
vad jag då är? Jo en övergångsform mellan mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
