Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Kvinnorna - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
vatten och människorna också, fast det går minst
åt till dem.
Det föll varken Lennart eller Ester in att säga:
ja, det är ju Skörds hem, så han bestämmer om
det ska grävas eller ej. Ingen av dem kände det så,
och icke heller han. Stället var liksom ett väsen
som ingen kunde äga, omkring vilket de
församlades i kärlek och arbete.
Ja, så hände denna kväll detsamma som andra
kvällar. Skörd gick upp till sin kammare och
Lennart kröp i säng med Ester. De två kommo just
aldrig åt att talas vid något om dagarna, skulle det
vara, fick det bli om kvällen.
I kväll var Lennart mycket upptagen av Skörd
och allt han lade ner på Skördatorp.
— Vad tror du man kunde göra för honom i
stället? Det måste då bli sökent för honom att
i alla tider ligga ensam uppe på en drängkammare
på sitt eget ställe.
Det tyckte Ester inte alls. Han hade det bra, och
de hade det bra, vad var det att fundera över.
— Har du aldrig grunnat över hur vi skulle
ställa det, äss det nu blev så att han fick lust att
gifta sig?
Det var för Ester en fullkomligt ny tanke. Hon
hade redan vant sig vid att i honom se sin försyn,
sin tjänare, sin vän.
Tanken gick som ett svärd igenom henne. Hon
såg de mest förfärliga möjligheter i ögonen. Ester
behövde bara tänka sig hur det skulle bli om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
