Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
228
Maria tänkte icke tyst och allmänt, hon höll
samspråk. Närmast vände hon sig till Ka, men han
somnade, och då gick samtalet över hans huvud.
Kanske var det ändå han som förmedlade
kontakten med den värld som icke talar eller skriver
människornas språk.
Lärarinnan talar för sig själv, det hade
skolbarnen listat ut. Annat tänkte hon sig heller aldrig
själv. Men dessa samtal gåvo henne de mest
överraskande ingivelser, som om hon varit inställd i
våglängd att ta emot tankeutsändningar som äro
ute i vida rymden och hämta in utan förmedling av
mänskliga ljud genom ohörbara toner.
— Ka!
Han såg sömnigt upp: kan du önska dig
någonting i världen mera? frågade han.
— Nej, svarade hon, ingenting. Men jag undrade
bara varför jag så länge måste leva i bittra, mörka
havet, långt på sidan om Golfströmmen? Här låg
Åskefälla skola ensamt och mörkt med luckor och
lås. Nu flyter den mäktiga varma strömmen rakt
igenom. Genom Ljungheda prästgård, där ingen
kunde tala med den andra, flyter den och tinar upp
dem som bor där, så att läpparna blir mjuka och
kan röra sig igen och öppnas och skratta. Den flyter
genom Skördatorp, där nu alla plantor börjar slå ut
och blomma.
Tanken på plantor gav en förbindelse över till
den lilla minsta där borta och den ljusröda koftan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
