Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
— Och bli nersmittad, ja.
— Du säger man ska foga sig, sade Maria,
samlande allt sitt mod. Men det tycker inte jag. Ester
borde till sanatorium och få förstklassig vård. Då
finge ju barnen komma hem.
Daniel hade varken begärt eller önskat att någon
människa skulle förstå hur han hade det, där han
gick sammanbiten under en börda som krävde det
yttersta av hans krafter. Ingen kunde ana eller mäta
vad det ville säga att härda ut dessa nätter av
ruelse, galenskap, skrämsel, dödsångest, svett, slem,
andnöd, kärlek.
Samma dödens skugga som gjort honom alldeles
lugn och nykter då han varsnade den, hetsade och
drev Ester mot honom, och han måste uppbjuda
sitt yttersta för att stävja den eld han tänt. Han
hade i sanning nog. Han kunde ha fordrat av
människorna att de böjt sina huvuden. Vi förstår inte
det här, skulle de säga, men vi ser att Daniel Skörd
är trofast långt över sin förmåga. Han kommer att
hålla ut till dess att hans plikt är fylld.
Människorna! Han menade Maria. Men hon talade
om förstklassig vård. Ester skulle inte kunna
uthärda förstklassig vård. Hon bad honom ju varje
natt att icke utlämna henne åt någon sådan.
— Tala inte om det du inte har med att göra,
svarade han blott.
— Lennart har bett mig säga det. Och han skulle
väl ha något med sin hustru att göra, om det vore
rätt. Man och hustru skall man icke skilja åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
