Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Lennart - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
255
"Man och hustru! Skall man icke skilja! Om
det vore rätt!" Släta, likgiltiga ord som inte rörde
vid verkligheten för honom. Stod nu Maria där i
fåvitsko och krävde tillbaka åt Lennart av Daniel
den arma trasan av en kvinna som endast han,
endast han själv kunde klara igenom den korta tid
hon hade kvar. Såg hon intet, intet i allt detta mer
än hans svek mot Lennart, som var så längesen,
som han glömt, som han försonade nu med sin
trofasthet?
Hon kände hans förbittring och hj ärtesorg som
en kniv igenom sig. Hon förstod att han var inriktad
som ett spjut mot målet att föra Ester igenom. Om
det fanns andra hänsyn, så saknade de betydelse för
honom. Ja, hon hade haft rätt påskdagen, då hon
nekade Lennart att tala vid Daniel: hon var
maktlös inför honom. Hon anade att honom hände något
helt annat än det Lennart och hon såg för sina
ögon och dömde efter. För honom var
huvudpersonen i alltsammans Ester. För Ester var det
Daniel, för Lennart barnen, för Maria Lennart,
för Ingen Maria. Därför förstodo de inte varandras
språk, kvinnan och mannen.
— Ack, Daniel, suckade hon, måste då allt detta
hända?
De som icke förstå varandras språk kunna träffa
varann hårt ändå. Hennes ord utlöste en hel
bildserie för honom: det fattiga torpet med det unga
strävsamma folket som bodde i fred och
förnöjsamhet på Skördatorp då han kom dit, oket hon burit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
