Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hela språk, vanligen bibelställen och verser, ofta i form af deviser
utgående från figurens mun. Ännu tryckte man icke med press,
utan formen inrefs med färg och papperet lades derpå. Endera
klappade man med en borste eller ock gnuggade man fram och
tillbaka öfver papperets baksida med en hård, med häst- eller
nöthår stoppad läderboll, såsom kineserna ännu i dag trycka sina
böcker. Härvid uppstodo starka intryck i papperet, hvarför man
icke kunde trycka ännu en gång på baksidan deraf, utan det
s. k. trätafletrycket är blott ensidigt (anopistografiskt). För att
bilda ett blad med fram- och baksida måste bladet vikas och
sammanklistras eller häftas vid ytterkanterna, såsom ännu i dag
är fallet med kinesiska och japanska böcker.
Efter boktryckspressens uppfinning utvecklade sig äfven
trätafletrycket; af de enkla språken blef det hela textsidor, stående
midt emot bilderna, och behofvet af verldslig undervisning förde
slutligen till böcker utan bilder, donater.[1] Genom allt större
efterfrågan å dessa alster ökades äfven tillverkarnes antal, och
snart uppstodo en mängd gillen af sådana konstförvandter:
illuminatores, breftryckare, formsnidare och kortmålare, och dessa
gillen stodo ofta i stort anseende.[2]
 |
| Fig. 2. Tysk skrifstil från 15:e århundradet. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
