Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBUD MOT DANSKA OCH FRANSKA SKRIFTER.
A. J. Nordström d. ä. sökte t. ex. den 12 sept. 1801 tillstånd att få
utgifva Den svenska Candid, men i sitt memorial till Kongl. Maj:t
den 9 nov. s. å. »nödgades» hofkansleren anmärka, »att hvarken
deruti eller i den bifogade prospektus finnes en så beskaffad och
bestämd uppgift af de ämnen Candide vill afhandla, som kongl.
kungörelsen af den 16 mars 1798 föreskrifver. Han synes tvärtom
vilja omfatta alla dem tryckfrihetslagarne tillåta, och hvilkas
mängd icke tillåter honom att stanna inom en gifven krets. Då
jag dessutom icke kan anse dessa båda profstycken af Nordströms
autorliga förmåga såsom bevis af den klarhet i begrepp, den stadga
i urskilning, den jemnhet och renhet i stil, hvilka med skäl fordras
af den man, som vill uppresa sig till allmän sedolärare, så dristar
jag icke att uti något hänseende hans ansökning med mitt
underdåniga förord beledsaga.» Och dervid förblef det.
Konungens personliga ovilja mot Danmark och Frankrike
sträckte sig äfven till litteraturen. I skrifvelse den 1 okt. 1803
meddelar hofkansleren bokhandlarne: »Sedan under sistförflutne
tider danska journaler och månadsskrifter icke sällan innehållit
obehörige och oförsynte artiklar, riktade emot i Sverige vidtagne
mått och författningar eller derstädes timade händelser, samt
den rättelse härå icke följt, som skäligen kunnat förväntas, har
Kongl. Maj:t uti nådig skrifvelse till mig af den 14 sept. behagat
förklara dess nådiga vilja och befallning vara, att ingen bok
eller skrift, vare sig af dansk författare eller inom Danmark till
trycket befordrad, hädanefter må i riket införskrifvas eller
derstädes försäljas utan Kongl. Maj:ts särskildt lemnade nådiga
tillstånd, om hvilket bokhandlarne hafva att genom
Hofkanslersembetet ansökning göra, i händelse någon dansk bok af erkändt
värde uti vetenskaper, hushållning och konster skulle utkomma... .»
De som innehade danska böcker skulle lemna förteckning derå.
På hofkanslerens hemställan medgaf dock Kongl. Maj:t att de
danska böcker, som redan funnos i svenska boklådor, skulle få
försäljas, »så vida de icke äro af skadeligt eller anstöteligt innehåll».
Den 7 sept. 1804 följde Hofkanslersembetets kungörelse om
förbud mot införsel af franska böcker: »Under den 26 sistlidne
augusti har Kongl. Maj:t, genom nådig skrifvelse, behagat mig
förständiga, huru redan för längre tid tillbaka förmärkts den
brist på tillbörlig aktning för konungar och furstar, samt i
allmänhet för lagliga regeringar, som utgjort rädande tonen i de
flesta franska journaler och dagblad; att då denna brottsliga
vanart allt mera tilltagit och följden deraf nyligen varit synbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
