- Project Runeberg -  Svenskt-grekiskt lexikon /
184

(1862) [MARC] Author: Carl Wilhelm Linder, Carl August Walberg - Tema: Dictionaries
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hölster ... - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

Höliter—I.

Holster, se Fodral.

Höna, άλεκτορίς, ίδος, ή. όρνιςθος, ή.

Höns, άλεκτρυών, όνος, ό, ή. όρνις, ιθος, ό,
ή.: litet h., όρνίθιον, τό.

Hönsafvel, όρνιθοτροφία, ή. _

Hönsgård, -hus, ορνίθων, ώνος, ο.

Hönskött, όρνίθεια 1. άλεκτρυόνεια κρέα, τά.

Hönsmånglare, άλεκτρυονοπώλης, ον, ό, fem.
-πωλις, ιδος, ή.

Höra, 1) ha hörselsinne, άκούειν.: h. väl,
οξύ 1. οξέως άκούειν. εΰήχοον εϊναι.: h. illa,
δυς-ηκοεϊν.: s. h. illa, άυσήγ.οος, βαρνήχοος, 2.:
icke h., se Döf. 2) rikta hörselsinnet på ngt,
h. på, upp, άκούειν. εϊς-, Επακούειν, άκροάσθαι
{τινός).: icke h. på ngt, άνηκουστεϊν, άνήχοον
είναι τίνος, b) hörsamma, άχούειν, εις-, κατ-,
ύπα-χούειν, άκροάσθαι τίνος.: icke h., άνήχοον
(sällan άνήκουστον) εϊναι, άνηκουστεϊν τίνος. Jfr
Lyda. 3) gm hörselsinnet förnimma, άχούειν τι
1. τινός, ngt af ngn, τί τίνος 1. παρά τίνος,
mera sällan, πρός, έχ, άπό τίνος, πυνθάνεσθαί τι

1. τινός, ngt af ngn, τί τίνος 1. παρά τίνος,
μαν-θάνειν τι παρά τίνος.: h. om ngt, άχούειν,
πυνθά-νεσθαί τίνος 1. περί τίνος.: när (om) man så hör
det, ως όντως άκούσαι. ούτωσί άκούσαι.: h. till
slut, cΡιακούσαι.: h. oriktigt, παραχούειν.: så långt
man kan h., se Hörhåll. — låta h. sig, a)
höras, άχούεσθαι. ήχεtv (ljuda), b) ss. talande,
sjungande, spelande, se d. vv.: i konstmässigt
föredrag, Επιάείκνυσθαι, c) det låter h. sig» δοκεΐ
τούτο, καλώς έχει. ον χείρον τούτο (icke illa).: det
låter snarare h. sig, αιρετώτερον τούτο. — låta
h. af sig (gm skickada underrättelser),
άπαγγέλ-λειν. Επιστέλλειν, 4) göra sig underrättad (h.
efter, åt), πυνθάνεσθαί. διαπυνθάνεσθαι (noga h.
efter).: h. sig fore, προπννθάνεσθαι. Jfr
Efterhöra.

Höra, 1) vara ngns egendom, εϊναί τίνος.
2) utgöra en del af ngt, stå i smnhang m. ngt,
εϊναί τίνος.: h. till en klass, εϊναι εν τισι 1.
εϊναί τίνων 1. τελεϊν, σνντελεΐν εις τινας.: hit
hörande saker, τά τούτων Εχόμενα.: h. under ngn,
εϊναί τίνος, εϊναι υπό τινι 1. έπί τινι (vara
beroende af ngn).: dta h. under senaten, τούτον ή
βουλή χνρία Εστίν. — h. till, se Tillhöra. —
h. upp, se Upphöra.

Hörande, άχοή, ή. άχρόαϋις, ή.

Hörbar, άκουστός, 3. Επάκουστος, έπήχοος,

2.: icke h., ανήκουστος, 2. αφανής, 2.

Hörhåll, inom h., Ιν Επηκόω (på frågan,
hvar?), εϊς έπήκοον (på frågan, hvarthän?), äfv.
έξ (ίκ τ ού) έπηκόου.: |gå utom h. f. ngn, άπιέναι
ώστε [δσον) μή άκούειν τινά.

Hörn, γωνία, ή vinkel), μυχός, ό (d.
innersta hörnet af ngt).: i alla h., πανταχού, b) d.
yttersta delen af ngt, τό άκρον 1. m. adjj. άκρος,
έσχατος, 3.

Hörnig, γωνιαίος, 3. γωνιώδης, 2.
Εγγώ-νιος, 2. : bli h., (άπο)γωνιούσθαι.

Hörnhus, έσχάτη οικία, ή.

Hörnpelare, στήλη ή γωνιαία.

Hörnsten, άκρογωνιαίος λίθος, ό.

Hörsaga, άκοή, ή.: döma efter h., ακοής
κρίνειν.: berätta, känna efter hörsagor, άκορ
λέγειν, εϊδέναι.

Hörsam, -het, se Lydig, Lydnad.

Hörsamma, se Lyda.

Hörsel, άκοή, ή. ακουστική αισθησις, ή. τό
άκουστικόν.: fin, svag h., όξνηκοία, βαρυηκοία,
ή.: ha fin h., οξέως, ταχέως άκούειν.: h. svag
h., βραδέως άκούειν. βαρυηκοεϊν.: s. har fin h.,
όξυήκοος, 2. ευήκοος, 2.: s. har dålig h.,
βαρυή-κοος, 2. δνσήκοος, 2.

Hörselgång, άκουστικός πόρος, ό. ό τής
ά-κοής πόρος.

Hö skulle, χορτοβολών, ώνος, 6. χορτόβολον,
τό.

Höst, φθινόπωρον, μετόπωρον, τό. (όπώρα,
ή, förhöst).

Hösta, se Berga, Skörda.

Höstafton, ή κατά φθινόπωρον εσπέρα.

Höstarbete, τά κατά φθινόπωρον έργα.

Höstblomma, τό κατά φθινόπωρον ανθούν
άνθος.

Höstdag, μετοπωρινή 1. φθινοπωρινή ημέρα, ή.

Höstdagjemning, ή μετοπωρινή ισημερία.

Höstlig, μετοπωρινός, φθινοπωρινός, 3. ό,
ή, τό κατά φθινόπωρον.

Höstmånad, φθινοπωρινός μήν, ό.

Höstnatt, μετοπωρινή νύξ, ή.

Hö st tid, μετοπωρινός χρόνος, ό.
μετοπωρινή ώρα, ή.

Höstväder, a) ή μετοπώρου σπορά, b)
σίτος 1. καρπός ό έν μετοπώρω έσπαρμένος 1.
μετοπωρινός.

Höstväder, φθινοπωρινός άήρ, ο.

Hö ta, se Hota.

Hötjuga, δίκρανον, τό.

I, 7, l, Ιώτα, τό.

I, pr ön., νμεϊς.: om en pers., σύ.

I, præp., 1) i local bet., a) på frågan:
hvarest? έν m. dat. κατά o. άνά m. acc. (d. förra eg.,
d. sedn. uteslutande om utsträckning i rummet,
t. ex. ryktet är utspridt i staden, υ λόγος
διέ-σπαρται άνά 1. κατά τήν πόλιν); stundom έπί
HL· gen. (t. ex. αμάξης, ξενίας, του προαστείου,
τών Εργαστηρίων, Ιατρείου). Vid nom. propr.;
ofta gm ändelserna -ησι(ν), -ασι(ν), -οΐ. t. ex.
’Αθή-νησιν, Όλυμπίασιν, Πλαταιάσιν, Μεγαροΐ. Då vid
en orts namn tillägges områdets, inom kht han

I.

är belägen, användes vanl. gen. (m. art.), t. ex. i
Thebæ i Bæotien, έν θήβαις τής Βοιωτίας, jfr 8).
b) på frågan: hvarthän? εϊς m. acc. efter vv.
, "sätta", "ställa", "lägga", oftare Ev m. dat. Vid
väderstreck, πρός m. acc. 1. gen. t. ex. i öster,
πρός εω. i vester, πρός εσπέραν (-ας). — I
Ha-: des, Ev "Αιδου (εϊναι), εϊς "Αιδου (καταβήναι).
, 2) i temp. bet., a) vid tiderymden, inom hkn
■ ngt sker: Ev m. dat. bl. gen. (ish. vid naturliga
tidsbestämningar), stundom dat. (på frågan: när?
då subst, har attribut), b) vid tiden, gm hkn
ngt fortfar (på frågan: huru länge?): vanl. bl.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:30:58 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svegrek/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free