- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
189

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— 189 —

får Lifland? För mycket alldeles för mycket för de
mjölkhararna. — England i krig, Österrike sysselsatt
med kejsarvalet. Väl, väl, min bäste öfverste, ni talar
som sankte Petrus, dä han ville prata sig in i
himmelriket.. . Men för tunnor attan», fortsatte han med.
hemlighetsfull min, böra vi icke först jaga mössen ur
deras inbillade équilibre och jämvikt?» —

»Flottan bör vår vän amiralen där borta på hörnet
bäst känna till», anmärkte öfverste Lagercrantz
småleende.

»Den matguden! .. . För djäfvulen, bror Stenhöök,
är du allt fortfarande på tyska bottnen och gör dina
fördelaktiga desseiner? — Tala då någon gång med
dina gamla vänner. De tro annars att du satt på
grund i matsundet, ha, ha, ha ... därför att du vimplar
så förbannadt med dina brokiga klutar.»

»Se, min vän», hviskade Laforme i detsamma till
Svenske, som satt till vänster om honom, »hur litet
amuserad vår stränge amiral blickar omkring sig; han
hatar, morbleu, lika mycket att tala då han äter, som
han älskar själfva ätandet. Och att anfalla hans
gammalmodiga bandrosor torde den onde själf icke våga
sig på...» »Men, mon frère», tillade han i en viss
nedlåtande beskyddarton — »man kan sannerligen icke
kallas en kavaljer comme il faut, om man icke förstår att
sätta värde på denna frontignacen. En sådan haut goüt!
Vi måste tömma den i botten — parbleu! Detta är
annat, herr general, än simpel ratafia...»

»Tunnor attan, min kruserlige hofjunkare», skrek
generalen, som hörde de sista orden, »att tala med
oss gamle om att dricka vin. Det vore som att vilja
lära en dansk underhandlare att krångla om sekreta
och separata artiklar. — Men metod och ordning i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free