- Project Runeberg -  Carl Svenske : historisk berättelse från Frihetstiden /
190

(1900) [MARC] Author: Gustaf Björlin With: Nils Larsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

allt... var med en gång under gamle kungens tid, då
hela rådet icke kunde skilja mellan portugis och pontak

— eller hur, gamle krigskamrat?» skrek han till i
örat på amiralen. . . »Det var annat slag förr i
världen — man pratade och slamrade mindre med sådana
här fördömda politesser och artigheter, men drack
ärligt och med besked.. . Trå tunnor attan, ett sån’t
ölsinne bror har — inte svara en gammal vän på skålen

— än en gång: — skål för salig kungen!»

»Snart få vi höra hundskallet», hördes Dalins
lågmälda röst ner ifrån ändan af bordet, då de gamla
krigsbussarne tömde sina glas. »En förtjusande
målning på den där eldskärmen», tillade han högre. »Sällan
har man sett så lifligt tecknade djur.»

»Målningen?» upprepade generalen, som nu
började taga hela bordssamtalet om händer — »tunnor
attan, är den icke alldeles förbannadt bra hopsatt och
så målad efter naturen, att den fått lif i sig ... Men
potz donner wetter, rör den sig icke nu igen», skrek
han till — »se -mans bara på hur det sakramenskade
vildsvinet skjuter fart!»

De yngre af sällskapet skrattade högljudt och sågo
förstulet på Dalin, som lyckats att än en gång
försätta generalens inbillning i verksamhet och som nu
med väl speladt allvar utbad sig den äran att få tömma
ett glas med generalen, i det han förklarade att det
väl icke kunde finnas någon kavaljer, af de närvarande
som kunde döma i denna tvist utom måhända
amiralen, hvilken var van att äfven under storm och dimma
observera rörliga föremål.

Amiralen, hvilken såsom Laforme ganska riktigt
anmärkt, af allt på jorden icke hatade något så mycket
som prat under en god middag, hade denast till följd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:41:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svenske/0194.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free