Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 34. Gustaf Banér (Martin. J. Cardon)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också de öfver Danmark till Polen. Gustaf Baner, jemte de öfrige herrarne,
följde Sigistnunds här ända till slaget vid Stångebro. Konungen utlemnade då
åt den förbittrade hertigen sina förnämsta tjenare, och bland dem Gustaf
Baner. Dem lofvades en helt annan domstol, än den som sedermera
sammanträdde, men man kände alltför väl på förhand hertigens ohejdade hat och att
han icke skulle hålla sitt löfte. Tid riksdagen i Linköping framhades
herrarne för rätten, sammansatt af jäfvige domare, mot hvilka de protesterade.
På ganska lösa grunder, åtminstone utan laglig bevisning, dömdes de till
döden. De fingo emottaga sina fruar och barn i sina sista stunder.
Gustaf Baners afsked från de sina, berattadt af Christina Baner sjelf, är ett
bland de mest rörande blad ur våra häfder. Med lugn frimodighet talade
Gustaf till sin hustru och bwtällde om sitt hus. Till sina barn sade han:
«det beder jag: när j hören mitt namn, skolen j för min skull aldrig slå
ned ögonen; och det arfvet skattar jag högre, än all verldens goda.« Och: «j
skolen för ingen nöd önska eder dö, och för ingen vällust att lefvaj«
Sådana voro den ädle mannens tänkesätt. I sitt skriftermål förklarade han sig
fri från alla äreröriga tillmålen. Man såg, då han skulle gå ut till
afrätts-platsen, «inga andra åthäfvor på honom, än som förr, när han skulle skicka
sig att resa.« Då han genom folkhopen fördes till afrättsplatsen, bedyrade
han ännu sin oskuld. Han utsågs att först böja sitt hufvud under bilan.
Han sjöng flere psalmer under det han afklädde sig. Slutligen tyckte man
sig likväl märka, att rösten darrade. «Gud nåde vårt arma faderneslandk
utropade han då han föll på knä. Biskopen i Strengnäs framträdde till
honom och sade sakta i hans öra: «käre herre, bekänner om j aren skyldig
till denna dödl« Gustaf Baner svarade med hög röst: «nej, nej, i Jesu
namn!« och derefter föll hans hufvud.
Biografiska Uppgifter: Gustaf Baner var son ar riks-rådet Axel Baner
och hans hustru Margareta Bjelke. Han var förmäld med Christina Sturs, grefve
Svante Stures dotter. Han blef halshuggen den SO Mars 1600.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
