Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Johan Banér (Piperska samlingen. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN BANER.
FÄLTHERRE.
Jag reser mig upp vr min yppiga frid,
Och ilar härut till den blodiga slrid;
Så handla som njuta jag kan.
Nicandbr, Johan Baners stridssäup.
Sreriges ädlaste hjeltekonung bade offrat sitt lif på Liitzens slagfält;
fäderneslandet skakades af förlusten vid Nördlingen. Då uppträdde på
den blodiga skådeplatsen en vålnad af den store konungen. Det var
Johan Baner, till sitt yttre en afbild af Gustaf Adolf, i mod och
krigaresnille snart sagdt hans like, men en hårdare son af det krig, som
utbildat honom. Han var krigare till kropp och själ. Fälttågen voro hans
njutning. Ehuru öppen och glad vid bägares klang och en eldig
dyrka-re af de sköna, kunde han sluta sina tankar inom sig och hålla sin
plan hemlig ända till ögonblicket af dess utförande. Hans
tillgif-venhet för den store konungen var gränslös, så att det endast var med
möda som den ädle Axel Oxenstjerna kunde förmå den förtviflade att
frin konungens lik återvända till hären. Lika tröstlös stod han sedan
vid 6in ädla gemåls graf, tills hans hjerta på en gång uppflammade i en
ny kärlek för en sjuttonårig skönhet. Den nya känslan genomträngde
så våldsamt fältherrens själ, att han för sin kärlek glömde fosterland,
ä-ra och krig. Hela hans här knotade, men han aktade det icke. Då
han slutligen vann den älskades hand och förde henne till altaret, ankom
till kyrkan underrättelse, att fienden begagnat hans vekliga overksamhet
och nalkades. Då vaknade på en gång lejonet, rusade ut ifrån brud och
altare, satte sig i spetsen för sitt rytteri och kastade sig på fienden,
som genast förjagades. Med hären i full slagtordniiig, under dånande
kanonsalvor, så att landet bäfvade rundtomkring och de förskräckte
in-vånarne ilade till sina kyrkor, hemtade han derefter sin brud. Men han
njöt icke länge sin lycka. Hans helsa var försvagad af stormiga
uppträden, både på stridens fält och bland stridskamraters dryckeslag. Det
dystra, demoniska, som utmärkt hans bana allt ifrån barndomen,
framträdde allt förfärligare. Tid fyra års ålder hade han vid sin förtviflade
moders hand blifvit af bödelsknektarne bortstött ifrån sin faders stupstock.
Då han, lekande i ett fönster, sade sig vilja segla till Tyskland, störtade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
