- Project Runeberg -  Sveriges store män, snillen, statsmän, hjeltar och fosterlandsvänner samt märkvärdigaste fruntimmer /
248

(1840-1849) [MARC] With: Gustaf Henrik Mellin, Alexander Clemens Wetterling, Johan Elias Cardon, Otto Henrik Wallgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 60. Johan Banér (Piperska samlingen. Wetterling)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

han från den öfre våningen ned på en klippa; men hans lif bevarades af
högre makter. Oförskräckt ryckte han som barn konung Carl IX i
skägget och sade, att han icke ville tjena sin faders mördare. Redan som
adertonårig yngling kämpade han, ännu simpel soldat, i blodbad och
stormningar. Gustaf Adolf, som såg hvilken anda bodde i ynglingen,
upphöjde honom, så alt han vid konungens sida och närmast honom i befälet
beträdde Tysklands jord. Der utförde han stora bedrifter. Lysande var
den andel han hade i slaget vid Leipzig. Ett sår hindrade honom att
deltaga i konungens sista strid, och kanske just derföre var hans sorg
vid båren så mycket bittrare. Då han derefter som Svensk fältherre
besegrat de kejserlige, kufvat fäderneslandets förrädiska vänner, räddat Axel
Oxenstjerna från de upproriska soldaterne och återgifvit Sveriges härar
sin öfvervigt och sitt inflytande i Tyskland, tycktes likväl dystra moln
hvila öfver hans själ. Var det tanken på den förödelse, som hans svärd
och lågor kringspridt? I hans drabbningar hade 80,000 fiender blifvil
offrade åt döden. Hela Saxen och Böhmen hade hans härjningar
förvandlat till öknar, och ur tusentals byar och städer hade de lågor, han
låtit tända, upplyst hans nattliga tåg. Då talet en gång vid ett muntert
samqväm föll derpå, yttrade han: »Visserligen hafva vi framfarit
ochrist-ligt, men de, som dertill gifvit mig befallning, må svara inför Gud och
historien.» På sitt sista tåg Yar han redan sjuk. En öfverlägsen fiende
trängde efter honom, men han från sin sjukbår anförde ännu de sina.
Slutligen, då han kände sin sista stund nalkas, utnämnde han
Torsten-son till sin efterträdare och afled efter en plågsam dödskamp. Då
fienderna ville begagna tillfället och angripa hans här, samlade sig de
sörjande krigarne kring hans bår, vidrörde den som en helgedom, och
framstörtade derefter till striden. Fienden måste lida ett nederlag ännu för
den aflidne fältherren.

Biografiska uppgifter. Johan Baner, son af Riksrådet Gustaf Baner
och Christina Svantesdotlcr Sture, föddes på Djursholm den 23 Juni 1596 och
afled den 10 Maj 1641 i Halberstadt. Hans lik öfverfördes till Sverige
ochned-sattes i Riddarholmskyrkan. Ar 1623 förmäld med hofiröken Catharina
Elisa-bethPfuel, 1636 med enkegrcfvinnan Juliana Elisabeth Löwenslein, född Erbach,
och slutligen 1640 med den unga markgrefvinnan Johanna Margareta af
Ba-dcn-Durlach.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:55:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svestorman/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free