Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 190. Johan Tobias Sergel (Martin. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN TOBIAS SERGEL.
— På kung Gustaf» stod sken minen klar.
En bild, »om o»» »in egen »aga »äger,
En lefvande Guttaviad i bronx.
T B G N B R.
främst bland Sveriges bildhuggare, utmärkt icke blott genom egna
konstskapelser, utan också genom det inflytande han öfvade på sin tids smak i
den plastiska konsten, står Sergel. Såsom de flesta stora snillen, var han
icke af någon hög börd: hans egen storhet höjde honom till ett anseende
och ett lefnadssätt, som i sjelfva verket täflade med furstars. Också Yisste
han att med kraft upprätthålla sin och sin konsts värdighet. Hans väsende
var stolt och befallande, men likväl fullt af skämt och ett eget behag. Då
han i sitt lysande hus i Stockholm emottog konstnärer och konstvänner, i
synnerhet af de förnäma, utvecklade han en prakt och en ton af anspråk,
som på en gång ingaf vördnad och drog gäster till honom med denna det
öfverlägsna snillets makt, som var svår att förklara och omöjlig att motstå.
Sjelfva konung Gustaf den tredje, som eljest var så ytterst nogräknad om
etiketten, måste förlåta, att den glömdes af Sergel vid vissa högtidliga
tillfällen. Konungen hade inbjudit Sergel att följa sig på den resa han gjorde
till Italien. Det var just då, som händelsevis i Adrians Villa den sköna
marmorbilden «den slumrande Endymion« blef funnen vid en gräfning.
Gustaf den tredje och Sergel infunno sig på stället, för att bese det
genast omtalade och beprisade fyndet. Sergel ställde sig att betrakta bilden
och blef stående orörlig, helt och hållet försänkt i njutningen af dess
klassiska skönhet Hela hans omgifning försvann ur hans medvetande. Helt
hastigt, med en mekanisk rörelse, utan att taga ögat från Endymion, räckte
han handen till konungen, som ställt sig vid hans sida, och utbrast: «Gif
mig snus!« Konungen log och räckte honom dosan, ehuru en sådan
bristande uppmärksamhet af någon annan eller vid ett annat tillfälle
otvifvel-aktigt skulle ådragit den tankspridde en onåd hos den granntyckte fursten.
Men Gustaf den tredje erhöll påfvens tillåtelse att köpa bilden, som nu
utgör den yppersta antika prydnaden i Stockholms Museum. Vid ett annat
tillfälle gaf Sergel konungen en tillrättavisning på ett fint sätt. Gustaf den
tredje hade beställt af honom ett par kariatider. Sergel, som ansåg be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
