Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 218. Eberhard Gotthard Ernst von Vegesack (Wetterling. Wetterling)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EBERHARD GOTTHARD ERNST ton VEGESACH
GENERALLÖJTNANT, FRIHERRE.
Ovän, vill du dö en soldöd?
Fly! mot honom är du svag!
Kommer orän, ha, då blixtrar
Själen ur hans blickars drag.
Riddeibtad.
vreneral Vegesach yar en äkta krigare till kropp och själ. Det var en
reslig gestalt, med mycken värdighet och hållning. Djerf och snabb i
sina krigiska företag, sökte han alltid genom kraftfulla och afgörande
rörelser och anfall bestämma stridens utslag. Han ville alltid först, som ban
kallade det, »taga fienden i ögonsigte», innan stridens alla krafter
lössläpp-tes, och sjelf var ban närvarande på de vigtigaste punkterna. Man skyllde
honom för att icke skona sitt folk, ehuru han förstod att tillvinna sig
officerarnes vördnad och soldaternas kärlek. Men just derigenom att han
undvek den .folködande skottvexling, som ofta den tidens taktik använde
till stridens förberedelse, hade han sparat folket till hufvudangreppet, der
derföre manfallet blef störst, liksom utgången säkrast enligt beräkning. Med
sin stora fältherreförmåga förenade Vegesach en högre bildning och ett
stort kunskapsförråd. Icke blott de till krigskonsten, såsom grundvalar,
hörande matematiska vetenskaperna och de moderna språken, utan äfven
de gamla hade han grundligt studerat. Han talade latin och läste
obe-hindradt grekiska och hebreiska. Han hade mest på egen hand
för-värfvat sina kunskaper, ehuru visserligen hans uppfostran bland Gustaf
lll:s pager icke blef försummad. Denne konung hade nemligen, sedan
Vegesachs mor blifvit enka och befann sig i knappa omständigheter, lofvat
att draga försorg om ett af hennes barn, och genom lott bestämdes Ernst
att komma i åtnjutande af den kungliga välgerningen. Han föll en gång
i kungens onåd, men återvann i finska kriget hans ynnest. Då man ville
formå honom att underskrifva Anjalaförbundet, svarade han: »jag
under-skrifver ingen annan öfverenskommelse, än den, att tillintetgöra fienden,
och samma öde träffar den, som vågar försöket att öfvertala eller tvinga
mig till nSgot annat.» Vegesach skickades till Dalarne, för att uppsätta
en bataljon vargering till jägare, och föra dem till krigets skådeplats. Då
ban der med dem gjorde landstigningen vid Elgsö, hans första krigsbragd,
och hans trupp ville fly, kastade han sig framför dem och förklarade, att
den skulle dö, som vek ett steg längre. Då likväl tvänne jägare fortforo
att fly, sköt han den ena och nedhögg den andra. De öfriga lydde genast
hans kommandoord, och fienden blef slagen. Då Dalkarlarne efter segern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
