Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 227. Jöns Jakob Berzelius (Sandberg. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JÖNS JAKOB BERZELIUS.
NATURFORSKARE.
TiU djupet, de eviga lagarnas hem,
Som bilda den hvälfvande verlden,
Han segrande trängde och blottade dem,
Bestämmande krafternas värden,
Den väldige anden från ärorik nord;
Och segrarens namn flUg sd vidt kring vår jord:
Berzelius nämndes den store.
SÅNG YID MINNESFESTEN ÖFVEH BeRZELIUS.
Den storhet i vetenskapens verld, hvartill Berzelius utbildade sig, uppnådde
den ädle mannen icke utan ansträngningar, hvilka endast för få menniskor i lika
mått varit möjliga. Kemien, som i sjelfva verket just genom honom upplyftades
till den höjd bon nu såsom vetenskap innehar, vexte redan under hans tid till
en sådan omfattning, att endast han, den gamle mästaren, hvilkens vetande i och
med henne vexte, förmådde att öfverse det omätliga fältet. Han var äfven
der-före kemiens konung på sin tid. Af naturen hade han erhållit denna klart
genomträngande, redigt uppfattande blick, hvilken kan sägas vara den största gåfva,
som kan förunnas en menniskosjäl. Linné kände såsom sin skönaste lycka den
att hafva, såsom han uttrycker sig, fått kasta en blick i Guds rådkammare, i
naturen. Man kan säga, att det var Rerzelius förunnadt att kasta en ännu
djupare blick i naturlagarnas helgedom. Just blicken i de enklaste naturlagarnas
förhållanden, förmågan att se det enkla, bestämda förhållandet i kropparnas
sammansättning, med ett ord: atomläran, var Rerzelii stora värf att införa,
såsom en grundval, en hörnsten i den kemiska vetenskapens byggnad. Men
utom denna förmåga att uppställa grundsatser, egde Rerzelius en lika outtröttlig
och uppfinningsrik i de undersökningar och rön, som dels bekräftade de
framställda grundsanningarna, dels öppnade nya fält för forskningen och kunskapen.
Det var just för att kunna utföra hvad han gjort, som han måste med de
underbara gåfvorna af stora själsförmögenheter förena denna obegripliga flit,
hvilken liknade den ihärdiga verksamheten af tysta naturkrafter. Han var autodidakt,
och det var väl nödvändigheten för honom att sjelf beräkna hvarje steg, han
hade att taga vid sina undersökningar, hvilken gaf honom hans sjelfständighet i
både vetande och verksamhet. Född i ett torftigt presthus, tidigt fader- och
äfven moderlös, uppfostrades han af en stjuffader, som redan tidigt insåg hans
höga bestämmelse, i de yngre åren, till dess han sjelf på den för svenska
ynglingar, i synnerhet fordom, vanliga vägen, såsom huslärare, kunde förvärfva sig ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
