Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 227. Jöns Jakob Berzelius (Sandberg. Wallgren)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komst. Då han kom till akademien i Upsala, möttes han der af lärares
motvilja, så att han endast med kraften af sin egen vilja kunde bryta sig in p&
kunskapens fält Men ban gaf icke vika hvarken för likgiltighet eller illvilja.
Han lyckades endast med möda att förmå någon att presidera for den
disputation, hvaruti han framställde en af sina första undersökningar. De första af—
handlingar, han inlemnade till vetenskaps-akademien, infördes icke i dess
handlingar, utan återlemnades till författaren, ehuru han då redan begynnt att vinna
ryktbarhet Men endast trenne år sednare blefvo hans förtjenster erkända, och
akademien kallade honom till ledamot. Han blef då snart denna akademis
ledare och förnämsta prydnad. Icke blott vetenskapsmännen, äfven allmänheten
blef derefter bekant med den store kemikems ära, då hans namn genljöd öfver
Europa, och adepter i hans vetenskap samlade sig från utlandet, för att söka
undervisning hos honom. Tidehvarfvets utmärktaste kemister äro stolta att
kalla sig hans lärjungar, och hvad han genom sin »lärobok i kemien,» öfversatt
på nästan alla europeiska språk, verkat, är mer än någon annan vetenskapsman
förmått. Berzelii klara framställningssätt och rediga öfverblick voro egenskaper,
som ingen annan i lika mått egde. Han utarbetade och skref med egen hand
läroboken, samt omkring 200 afhandlingar i kemien, äfvensom han sjelf
verkställde de många analyserna, så att utländingar, som frågade, buru många
ren-skrifvare, han sysselsatte vid sitt skrifbord, och preparatörer i sitt laboratorium,
icke kunde begripa, huru han sjelf kunde vara den ende renskrifvaren, den ende
preparatören. Möjligheten af dessa hans arbeten berodde till en stor del äfven
af hans punktlighet, som var utomordentlig, och äfven af hans helsa, som ända
till de sista åren var serdeles god. Trenne gånger var ban dock nära att falla
ett offer för sina forskningar. Han blef 1810 illa skadad genom en explosion af
knallguld, och 1842 af en förening af svafvel och fosfor, samt var nära att
förgiftas vid undersökning af den af honom nyupptäckta metallen »selén.» Ända
till sin senaste ålder bibehöll han icke blott kärleken, utan äfven
forskningsförmågan i sin vetenskap oförminskad. Hans personlighet var, såsom det höfves
den store vetenskapsmannen, flärdfri, upphöjd, rättskaffens. Han var i sitt
umgänge glad och okonstlad. På hans vänfasthet kunde man tryggt förlita sig. Med
honom slocknade den största stjernan, som vår tid egde, på vetenskapens himmel.
Biografiska Uppgifter. Jöns Jakob Berzelius föddes den 20 Augusti
1779 i Wifversunda församling i Östergötland. Fadren var skol-läraren i Linköping
Samuel Berzelius, modren Elisabeth Dorolhea Sjöstéen. Berzelius blef student
1796, tog licentiatexamen 1801 och promoverades till medicine doktor 1804. Leda>
mot af vetenskaps-akademien 1808. Han utnämndes till riddare af Nordstjerne-orden
1815 och adlades 1818. På sin bröllopsdag den 19 December 1835 blef han upphöjd
i friberrligt stånd. Ett stort antal utländska ordnar tilldelades den frejdade kemikern,
och de flesta vetenskapliga sällskaper kallade honom till ledamot. Han afled barnlös
den 7 Augusti 1848 i Stockholm. Gift med Elisabeth Poppius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
